När det börjar pratas om barnbarn

Ibland tröttnar jag på att vara singel, då tar jag upp en gammal hobby: Nätdejting.
Det är en jävla pinsam grej att sysselsätta sig med, men mamma börjar ju tjata om barnbarn så jag gör vad jag kan.

När man mailar men en främmande människa behöver man inte ha några hämningar. Man kan överdriva lite här, späda på sanningen lite där och kanske hitta lite om sånt där. Men i det stora hela är det som en enkät man fyller i.
”Hur mår du? Tack bra, själv då?
Vad gör du när du inte jobbar då? Äter, bajsar och sover
Är du singel? Är inte det en självklarhet på en dejtingsida?
Vad söker du då? Ja, nu är det inte direkt så att jag sitter här med ficklampa och kikare för att jag söker något. Jag ser det mer som ett tidsfördriv, och om det dyker upp någon som kan använda punkt och stor bokstav är jag eventuellt villig att bli en stalker.”

Jag försöker verkligen vara både trevlig och intressant när jag skriver mail till dom här karlarna. Jag vill ju inte att dom ska behöva veta redan från första början att jag är ointressant, otrevlig och rätt jävlig i största allmänhet. Men ibland får jag mail som gör mig helt vansinnig, och då bryter helvetet lös. Jag tänker nu publicera mina favoritmail. Allt för att ni verkligen ska förstå vilket evigt lidande jag tvingas gå igenom bara för att roa mig själv.

Kille#1:

hej du va göres? jag e en kille 27 år i blekinge som jobba med industri. jag gillar bilar,polarna och fester. du verka va en fin tjej och va söker du här? här är mitt nummer XXX-XXXXXXX ring om du vill prata lite.jag är intresserad.

kram

Det finns alldeles för många killar som skriver sådana här mail. Och jag klagar inte, det är ju ren och skär humor. Fast någonstans tycker jag lite synd om honom. Här sitter han alldeles ensam och vill ju bara ha en tjej. Han är ju en rolig typ med tanke på att han faktiskt gillar både polarna och fester. Fester! Inte bara en fest, nej den här killen går på många fester.

Kille#2:

Jag kan tyvärr inte visa er hela mailkonversationen, det skulle bli för långtråkigt och personligt. Hursomhelst, den här killen och jag mailar fram och tillbaka och skriver ganska långa och relativt ingående mail. Han verkar rätt rolig och känns vettigare än Kille#1 och då får man ju vara nöjd. Han börjar ställa dom där frågorna många använder sig av verka förstående och inställsam. Tillslut frågar han vad jag är mest nöjd med när det gäller mig själv. Det är ju en fantastisk fråga så jag börjar skriva om att jag är så nöjd min fantasifullhet, mina drömmar, att jag är ödmjuk, emapatisk och så vidare. Han själv svarar att han är mest nöjd med sin manlighet. Okej tänker jag, att vara man är ju tydligen något som är jävligt svårt, så visst om man är nöjd med sin manlighet är inte jag den som dömer någon för. det. Ända tills jag inser att det är inte manligheten som i att han är man och macho som han talar om. Nej, här har vi AllanBallan som är så jävla nöjd med sitt könsorgan att han inte skäms att skriva om det som det han är mest nöjd med mitt i en konversation som mest handlade om jobb, småstäder och vädret. Vidrigt!

Kille#3:

Den här killen frågade vilken slags typ av killar som jag gillar. Inte nog med att frågan i sig kan räknas till århundradets töntigaste frågor, jag var dessutom på jävligt dåligt humör. Så jag skrev att jag tyckte att Per Morberg var en jävla bra kille. Och att jag helst söker män som påminner om honom. Utan undantag.
Då svarar det lilla livet, som är 22 år, ett år yngre än mig, att han faktiskt är lik Per Morberg. Han är faktiskt både kock och jägare.
Wow, killen har ju verkligen fattat vad för slags män jag gillar. Kockar och jägare.
Jag skrev tillbaka att det handlade kanske inte så mycket om det här med yrkesval och intressen, utan att det kan ha att göra med personlighet att göra. Jag råkade kanske nämna att jag har svårt att tänka mig att han, Kille#3 alltså, maler ner 20 kg kött för hand när han ska göra några köttbullar. Eller att han gör janssons frestelse för 30 pers för att han är lite hungrig. Eller att han åker till de afrikanska slätterna för att jaga och skjuta zebror. Eller att han har den där blicken som gränsar till total galenskap hela tiden. Eller att han svettas så konstant.
Till svar fick jag att han inte kan göra janssons frestelse men att han har samma hårfärg som Per. Så om jag läser mellan raderna jagar han alltså zebror och har en galen blick? Då är han kanske något att ha trots allt.