Archive for september, 2008

06:41 Ännu en natt lider mot sitt slut

Här sitter jag och äter frukost. Spänd av förväntan på vad som komma skall. Det handlar bara om minuter nu innan jag får gå ut i den kalla luften och njuta av det finaste som finns. Att tända en cigarett.
Här sitter jag instängd 10 timmar framför en dator och 9,5 av dom timmarna tänker jag inte ens på cigaretterna. Men så fort klockan passerat 06:30 och jag vet att jag snart får röka, då blir jag som ett monster. Jag är inte bara trött, jag är inte bara hungrig, jag är oerhört röksugen dessutom. Reta inte den björn som sover brukar vissa säga. Reta in den Sandra som längtar efter att röka säger jag.

Annonser

30 september 2008 at 06:41 Lämna en kommentar

03:14 Timecheck

Gissa vad jag har ätit. Ja, keso och vindruvor. Jag undrar om man kan bygga en hel kost på keso och vindruvor. Jag kanske skulle vilja lägga till lite majs och en och annan choklad bit då och då. Men annars så.

Jag har hittills spenderat natten med:

  • Läst 30 bloggar (varav 5 var läsvärda)
  • spelat 15 olika pusselspel (varav 0 roade mig)
  • Svarat på 7 mail (alla mail var jobbrelaterade)
  • ätit 1 äpple, keso, vindruvor, snusat ½ dosa General (varav allt smakade fint)
  • Tittat på filmen 21 med bla. Kevin Spacey (vilken var någorlunda sevärd för att vara mitt i naten)
  • Tittat på 3 avsnitt, säsong 2 av Little Britain (varav alla avsnitt roade mig enormt
  • Ja just ja, jag har dessuto jobbat. Lite i alla fall. 

Och nu…nu har jag bara 4 timmar kvar att döda.

30 september 2008 at 03:15 1 kommentar

21:48

Jag nostalgitrippar lite med gamla bilder. Eller så gamla är dom väl inte. Men en blandad kompott från sommaren i alla fall. Så jag får be om att återkomma

29 september 2008 at 21:48 Lämna en kommentar

06:10 Ja just ja…

Jag känner mig både glad, relativt pigg och oerhört exalterad inför resterande veckan.
Fast jag vet vad som väntar mig hemma. Jag städade aldrig bort från Lördagens lilla panelmöte. Det står fortfarande disk överallt. Men det kan jag väl ta i eftermiddag?

29 september 2008 at 06:11 Lämna en kommentar

06:08 Morgonstund

Här sitter jag och äter min frukost bestående av yogurt och knäckebröd.

29 september 2008 at 06:08 Lämna en kommentar

01:13 Michaelsson filosoferar. Om det där som hon nästan glömt

En vän har uppenbara intressen för någon. Och personen i fråga har upprepat frasen så många gånger, men jag har aldrig riktigt funderat på innebörden. Förräns till nyligen. Min vän säger ”Hon har varit singel i 5 år. Något måste vara fel”. Jag har alltid skrattat medlidande och säger att det stämmer. Något måste vara fel.
Tills det slår mig rätt hårt att jag varit singel nästan lika länge. Inte riktigt, men inte långt ifrån.
Visst har jag träffat män, dejtat dom och ibland inlett någon slags relation. Men något seriösare kan jag inte direkt påstå har passerat här på flera år.

Jag är varken ledsen, bitter eller besviken för det. Jag kan på allvar påstå att 80% av tiden har det bara varit bra. Det har inte funnits utrymme för någon annan. Det har inte funnits kraft för att engagera mig i någon annan. JAG har varit viktigast. Dessutom har männen som dykt upp uppenbarligen inte varit tillräckligt bra. I alla fall inbillar jag mig att det är så det är.

Men om det stämmer så är det bara 20% av tiden som jag kanske saknar den där samhörigheten, det där sällskapet, den där känslan. Kan det verkligen stämma att jag bara 20% av min ensamma tid ägnar mig åt att längta, sakna, och älta. Älta gamla minnen och gamla känslor. På något sätt lyckas jag intala mig själv att det i slutändan är så skönt att vara själv. Att jag inte lider av det. Att jag har all tid i världen åt att träffa någon. Träffa den rätta. Eller att jag inte ens behöver träffa någon alls. Jag klarar mig ju så bra själv! En stark självständig kvinna behöver ju ingen karlslok för att må bra.

Tills jag hör att det är konstigt att någon varit singel i 5 år. Jag kan stundtals tycka att det är jättekonstigt att jag varit singel i flera år. Jag är ju trots allt både snygg, smart, och alldeles alldeles underbar. Okej, det krävs en hel del alkohol för att den känslan ska komma krypande. All övrig tid kan jag förstå varför jag är singel. Eller jag kan förstå varför män väljer andra framför mig. Jag är både otrevlig, rapar högt och skäms inte för att säga dom dummaste kommentarerna någonsin. Men frågan är fortfarande, har jag verkligen valt mitt singelliv själv? Har jag medvetet stött på män som både är bra och snygga? Har jag omedvetet fallit för den klassiska klyschan att man vill ha det man inte kan få? Eller är jag bara inte tillräckligt tillgänglig? Jag kan ju inte gå runt med en tröja som det står ”En lat, kedjerökande singel söker partner. Är egentligen inte så desperat…eller?!”. Jag kan heller inte sitta här och tro att prinsen eller paddan ramlar rakt framför mina fötter.

Men…tänk om jag om några år har varit singel i 8 år. Det är ju ännu konstigare. Och många kommer fylla i sina egna historier om varför jag varit singel i 8 år. Och vem vet vad som stämmer och vad som är fantasier. Jag vet knappt själv varför jag varit singel i 4 år hittills, hur ska jag minnas varför jag varit singel om 4 år till?

I slutändan är jag för feg, för oseriös, för lat och för blyg för allt som har med det motsatta könet att göra. Ja, om man räknar bort alla de vänner jag ändå har av det manliga könet. Det är ju en annan funderare. Hur kommer det sig att jag har betydligt fler manliga vänner än kvinnliga? Hur kommer det sig att jag inte kan odla pojkvänner på träd (läs: någon jag kärar ner mig i), som jag odlar pojkvänner (läs: mina manliga vänner)?

Men jag är inte alls ledsen. Jag sitter bara här och filosoferar lite. Funderar på om man ska förändra sina prioriteringar. Om det är värt det. Eller om jag bara ska fortsätta dravla fram och tillbaka. Jag gnäller ju alltid på att alla andra måste förändra sig. Men det är kanske jag som måste försöka ta steget och förändras och förbättras?

Men i slutändan så har jag nästan glömt hur en smekning på kinden känns. Jag har glömt hur den där blicken bränns. Jag har glömt allt. Förrutom gamla minnen och gamla känslor. Hur sopsorterar man dom? Är det brännbart, deponirest eller kompost?

29 september 2008 at 01:13 Lämna en kommentar

22:06 Natt 1 av 7

Jag har nu jobbat en timme och har tagit emot 1 samtal. Jag har under helgen funderat riktigt mycket om det här egentligen är det bästa för mig. Ändra dygnsrytmen, tappa rutiner och bli socialt avskärmad. Men det behövdes bara några minuter här på plats för att få mig att inse att det nog är helt rätt. I alla fall just nu. Och för en kort tid.
Jag får ju snart hugga in på min keso och mina vindruvor. Det kan ju göra vem som helst lycklig.

28 september 2008 at 22:08 Lämna en kommentar

Äldre inlägg


Michaelssons Twitter

Snabbfakta

Jag inbillar mig att jag är bitterljuv och extravagant. Jag är i vilket fall som helst oerhört tveksam till livet, tillika känslomässigt störd. Utöver dessa defekter bor det en hel del trams här.
september 2008
M T O T F L S
« Aug   Okt »
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
2930  

Mest klickade

  • Inget
stats for wordpress