Archive for februari, 2008

Varför jag inte blonderar håret #1

Sista natten på jobbet och jag har nyss slängt den nyligen tomma godispåsen i papperskorgen. Jag borde fylla på vattenflaskan men är uppenbarligen för lat för att röra på mig ända bort till köket. Istället sitter jag här och känner mig lite illa till mods och nästan lite illamående. Nej det beror inte på den godispåse jag har tryckt i mig, och det handlar inte om någon slags snus överdos. Nej, det är i själva verkat Isabella Löwengrip, alias Blondinbella som får mig att må så kasst.

Jag ser mig själv som en ganska fördomsfri människa, och jag har egentligen inte mycket agg till människor, även om jag kan ge sken av det ibland och gärna säger ett och annat elakt ord. Men det är väldigt sällan som jag egentligen lägger någon större sanning i min bitterhet och min ilska. Men det finns naturligtvis små undantag som förpestar tillvaron fullständigt och som gör mig helt förvirrad. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, på riktigt. Ska jag höja blondinbella till skyarna för hennes fullständiga cynism och att hon faktiskt visar upp en del av Sverige som gör i alla fall mig fylld av skam för att överhuvudtaget prata någorlunda liknande språk. En sida som man vet finns där, men som man sällan får större inblick i, framförallt som infödd dalkulla. Eller ska jag orka lägga energi på att avsky och förakta denna sjukt ambitiösa tjej som visserligen föddes med alldeles för mycket tillgångar för sitt eget bästa och som beter sig som om hon aldrig varit utanför Lidingö och Östermalm.

Jag har spenderat de senaste timmarna med att fördjupa mig lite i fenomenet blondinbella. Det sägs och skrivs en hel del om henne, och hon får riktigt mycket skit och riktigt elaka och otrevliga kommentarer. Det är naturligtvis ingen värd, oavsett hur korkad eller fördomsfull man är. (Hitler kanske skulle kunna vara värd en del skit, men vi kan nog inte väga Hitler mot blondinbella)

Och jag personligen har haft svårt att slita mig ifrån hennes blogg, ända sedan Johanna rekommenderade hennes ord för mig. Det har blivit som min drog, som mitt heroin, och jag älskar att gotta mig i hennes totalt skamfyllda blogg. Det jag dock saknar hos henne är är en åsikt eller två om vad hon egentligen står för när det gäller sin politiska sida. Hon är stolt medlem i MUF och gör en hel del kampanjer, men väldigt sällan får man ändå höra henne stå på moderaternas sida och verkligen sprida deras politiska anda. (Jag tackar henne visserligen för det, men hur kan man överhuvudtaget gå ut med att vara så politisk aktiv utan att ens försöka visa en uns av tilhörighet till sitt eget parti?). Desstom förvånar hon mig ibland. Man har vant sig vid att läsa hur hon sminkas, fotas, har mvg i alla ämnen, köper dyra kläder, dricker champagne på stureplan och att hon är sveriges största blogg. Men när hon sen helt plötsligt bara slänger ur sig, helt utan empati eller omtanke för att någon ska ta illa upp, att hon älskar Kvarteret Skatan och att hon ser minst ett avsnitt per dag blir jag nästan förbannad. Ser hon på Johan Glans som jag gör? Hur kan det gå ihop? 

Och jag kan heller inte direkt påstå att det är avundsjuka jag känner när jag läser hennes blogg. Eller vänta, kanske en smula avundsjuka. Jag kan bli avundsjuk på hur driven hon verkar vara, hur hon faktiskt hinner med både studier, arbete, vänner och lite till. Om det nu stämmer dvs. Men den avundsjukan är lindrig jämfört med hur arg, irriterad och vansinnig jag kan bli på henne. Men man får sig ju ett och annat gott skratt när man sitter där och läser. Och sen tycker man att sitt egna liv är riktigt riktigt bra, för man kommer aldrig i närheten av den tragekomiska tillvaron hon befinner sig i. Det roligaste jag läste med henne var när hon i Oktober förra året besökte Café 44 på Södermalm. Hon beskriver tydligt hur obehagligt det var där, och hur illamående hon blev på personerna som var där med rakade huvuden, kängor, svart hår, trasiga jeans och diverse olika attribut. Hennes fördomar om Södermalm besannades tydligen enligt henne själv och hon kände sig riktigt uttittad och ovälkommen när hon satt där i sin päls och sina pärlörhängen. Ja, det är synd om flickan trots allt.

Nu har jag ägnat ett helt inlägg åt Isabella. Och jag har verkligen bestämt mig. Ge tillbaka mina timmar som jag har ägnat åt hennes ord och hennes videobloggar. Jag blir rädd för att flickor ser upp till henne, jag blir rädd för att det finns tusentals till som är som hon, och jag blir rädd för att hennes föräldrar faktiskt är kärleksfulla och stolta över henne. Nu ska jag återgå till mitt eget liv istället, och försöka få det att fungera, med eller utan blondinbella.

29 februari 2008 at 04:49 Lämna en kommentar

Själlösa finnar med en smula rockstatus vs. en nygammal kärlek

Jag blir egentligen inte förvånad. Kent sålde sina själar för längesedan, och dom förstärkte det en smula med Sony Ericsson samarbetet. Men informationen om att både Harri och Sami deltog i en reklam för Koff beer har obemärkt gått mig förbi. Jag gillar visserligen att Sami visar sin avsky mot trubadurer och har en enorm rockstjärne pondus när han gör det ultimata för en rockartist, men jag vet inte om jag gillar reklamen för det. Men ett litet leende får dom i alla fall för fin prestation.

För övrigt har jag spenderat ett par timmar med att lyssna in mig igen på Nick Cave. Någon har fått mig att få upp ögonen för honom och hans fina orkester igen. Och det var sannerligen på tiden. Jag vet att jag hade en period för längesedan då jag faktiskt lyssnade en låt eller två på dom, men inte så att jag förmodligen fastnade. Förrutom en låt som blev något slags tema för mig ett tag. Jag tror jag hörde den första gången på ett bland band som jag fick av min storebror.(på den tiden då man fortfarande lade ner sin själ och en hel del energi i spridningen av musik och glädjen att få någon annan att lyssna på det man själv lyssnar på….jösses vad jag saknar blandband nu) Men nu, några år äldre och lite bättre insikt i musikens djupa värld är det faktiskt sådär riktigt bra. Men jag har nog kanske alltid vetat att det varit sådär bra, jag har bara inte tagit det till mig förrän nu. Så ta en liten lyssning av den lilla sången som var ganska viktig under en period, och som idag bara låter fantastiskt bra.

nick cave & bad seeds – 15ft of pure white snow

28 februari 2008 at 01:42 Lämna en kommentar

Det blåser genom staden inatt

Jag såg mig alldeles nyss i spegeln och jag insåg att det kanske inte vore så fel att kanske bry sig lite mer i det som ändå visas. Mina ögonbryn är inte bara skamligt oplockade, dom ser mer eller mindre ut som risiga buskar numera. Min hy skulle behöva sig en rejäl ansiktsbehandling med både rengöring och mask, mina fötter skulle må bra av pedikyr, för att inte tala om mina händer och mina naglar som verkligen skulle behöva lite vård. Jag skulle behöva bry mig lite mer om kläderna jag sätter på mig eftersom det mesta numera ser ut att sitta som jutesäck på kroppen. Och allt detta är naturligtvis bara toppen av det isberg som min ytlighet faktiskt grundar sig på. Och egentligen vet jag inte varför jag lägger ner energi och ork på det, om det är det kvinnliga i mig som jag faktiskt inte kan dölja och trycka undan, även om jag ibland önskar att jag kunde. Eller kan det vara så att jag ändå har arbetat och utbildat mig inom skönhetsindustrin som får mig att tröttna så totalt på mig själv, och på mitt utseende, och påminnelsen om hur sliten jag ändå ser ut att vara just nu skrämmer mig litegrann.

Sen finns det såklart massor av annat som jag borde ta tag i, tänka igenom, begrunda och förändra. Men jag, likt alla andra människor, har ju en förmåga att skjuta upp saker, ignorera sanningen och gömma sig bakom någon slags flytande trygghet som man borde försöka ankra fast i en stabilare grund. Men det är lätt att sitta här mitt i natten och predika om hur man egentligen borde göra, när jag själv bryter mot mina egna principer och lever verkligen inte som jag lär. Och jag vet att jag gjort enorma uppryckningar och kraftfulla insatser tidigare, så därför borde det inte vara omöjligt den här gången. Jag måste bara lägga fram någon slags plan, eftersom jag inte riktigt har koll på allting just nu. Men det känns som att jag är nära något bra, som att jag snuddar vid något som faktiskt är åt rätt håll. Men vad som egentligen väntar på mig härnäst det får tiden utvisa.

Nu när jag äntligen börjar komma ifrån lägenheten så kommer allt bli annorlunda. Det kommer kanske krävas några familjemöten och några viktiga ord, och framförallt en rejäl dos av jävlaranamma från mitt håll. Men jag har möjligheter nu som jag inte bara kan låta vara.

Nu ska jag återgå till Jay Leno Show, och hoppas att min mage lugnar sig lite snart så att jag kanske kan vila en stund. Jag och en bunt personer som ibland visar sina hjälteinsatser tömde lägenheten så gott vi kunde på saker som inte ska slängas och skrotas. Det tillsammans med att jag är lite lätt känslig och lite sliten av detta nattjobbande gör ju att jag är ännu tröttare inatt. Nåja, jag ska inte gnälla, jag insåg idag att lönen för det arbete jag utför kommer rädda min sommar, och rädda mig från diverse olika problem som kan uppstå av alldeles för låg lön vissa månader. Men här har jag ännu en chans att reda upp saker och ting. Och jag blir mer och mer övertygad att det mesta kommer lösa sig, med hårt arbete och ödmjukhet.

27 februari 2008 at 23:28 Lämna en kommentar

Bara jobb och slit

Nåja, att jobba natt med allt vad det innebär är ändå inte så hemskt som att ha magkatarr samtidigt som man jobbar natt. Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att jag var gravid med dessa värkar. Jag skulle inte direkt vilja påstå att det är synd om mig men man glömmer ganska lätt hur ont man kan ha i sin egen kropp.

Jag har roat mig själv med att titta på gamla program med Filip och Fredrik. Dessa två fullständiga jubelidioter som då och då får mig att dra en smula på läpparna. Dessutom hittade jag kent dokumentären uppdelad i sju små delar på Youtube. Vilket gjorde mig lite glad. Det är år sedan jag såg den, men tydligen såg jag den tillräckligt mycket när det dagades, för visst kunde jag fortfarande alla repliker. Dessutom beskriver Markus Mustonen känslan på morgonen sådär ypperligt bra, att det är värt att titta på. ”Revälj, varje morgon”

27 februari 2008 at 02:09 Lämna en kommentar

Sov du lilla kissekott…

Godmorgon! Ännu en natt har passerat i arbetets hårda anda. Inte för att jag egentligen har slitit ut mig den här natten heller. Det är underligt hur tio timmar ren tristess kan gå så snabbt egentligen. Och nu börjar en spännande tisdag. Det börjar med ett läkarbesök i Falun direkt efter jobbet, för att sedan möta vaktmästaren i lägenheten som ska besikta den och se till att jag inte målat hakkors på väggarna och hackat upp parketten för att odla potatis. Så jag ser fram emot att få somna till runt lunch någon gång. För att använda ett kärt gammal ord: Jag är fylld av förrakt just nu mot er som ligger och sover fint och sött i era sängar. Usch!

26 februari 2008 at 05:55 Lämna en kommentar

Runtomkring, inuti, utanpå och lite annat.

Ja det har var ju minsann på sin plats. Här sitter jag och sliter mitt hår av stress och förtvivlan. Ja det är tufft att jobba natt. Jag har kanske tagit sju samtal än så länge. Visserligen hade jag en del besvär och strul tidigare på kvällen med tekniken och datorn, men jag är väl för tusan inte värd en förkylning nu? Näsan är täppt och halsen gör ont helt plötsligt. Var det kommer ifrån kan jag tyvärr inte riktigt tala om, för jag har faktiskt ingen som helst aning. Nu får det bli en tok kurering, så här ska man inte behöva ha det.

För övrigt så har kanske den uppmärksamma reflekterat över vissa ord jag har valt att använda som rubrik de senaste dagarna. Ja, det stämmer, det är kent citat. Jag slås alltid av samma förvåning då jag råkar slå på en kent platta att dom fasiken är galet bra ibland. Tydligen inte tillräckligt bra, för jag glömmer dom med jämna mellanrum, men ibland kommer dom som små hjältar och slår till med sanna och slående ord. Det är svårt att värja sig mot dom ibland helt enkelt. Det verkar som att det blir några kent spelningar för mig i sommar trots allt och det är ju alltid lite trevligt. Semestern är faktiskt planerad efter diverse olika festivaler och konserter som minsann ska besökas och bevittnas. Mina kollegor förstår inte riktigt mitt val av slumpmässiga helger och veckodagar, men jag förstår inte heller deras tvångsmässiga trivsel semester fyra veckor i streck.

Min natt kollega påminde mig alldeles nyss att det är 305 dagar kvar till julafton. Tack. Det var precis det jag behövde höra. Jag är visserligen en trivsel fascist som älskar julen och som tvingar folk att fira jul med mig, och då menar jag fira väldigt mycket, men jag behövde kanske inte höra det just nu. Det kan ju vara skönt att se fram emot annat istället. Tex, Sweden Rock, Dolly Parton, Where the action is, Peace&Love, Kris Kristofferson, Storsjöyran och en liten tripp till Öland. Men det som närmast ligger i planeringen är en vända upp till Jämtland igen. Påsken ska firas i sedvanlig ordning tillsammans med den stora tjocka släkten i ett trångt litet hus mitt i det ödsliga och kalla Jämtland. Vattentillgången är inte något att skryta med, och aktiviteterna är tvångsmässig rutin numera med skoteråkning och pimpling. Men jag gillar det, och ser fram emot det. Det kommer kanske bli en annorlunda påsk i år. Det har ju ändå hänt ett och annat, och det slår mig fortfarande, ganska ofta, att någon fattas och att någon är borta. Och häromdagen gick jag in i mammas rosa rum och såg jag bilderna mamma satt upp på sig och sina syskon, både som stora och som små, och bilden på den mostern vi begravde i slutet av Januari. Om det fortfarande gör lite ont hos mig, kan jag inte ens ana hur det känns för mamma, eller någon av de andra medlemmarna i den stora familjen. Jag ska kanske inte bli alltför sentimental och sorglig så här mitt i natten med min kopp med jordgubbs te och Tori Amos i öronen. Men ibland kan jag inte förneka mitt behov av att blotta mig totalt, när jag egentligen borde ligga i sängen och stirra ut genom fönstret, och se hur snöflingorna faller. Dom faller inte längre som dom gjorde tidigare, dom faller tyngre nu, och med ännu mer känsla. (Fast nu faller dom ju inte alls, den lilla snö som fortfarande ligger kvar och hånar mig med sin retsamma närvaro är snart bortglömd i den alldeles för tidiga vår som slagit till)

Nu ska jag inspektera hur långt bak man kan luta sig i stolen utan att ramla bakåt helt och hållet, och om man kanske kan stjäla en eller kanske två minuters sömn. Det är kanske det som behövs för att lindra den snoriga näsan och den svidande halsen.

25 februari 2008 at 01:26 Lämna en kommentar

Ännu är det vinter och den stora vita björnen ligger kvar

Och så sitter man här igen. Framför en dator och ska spendera en mängd timmar tillsammans med ett headset och en tv-apparat. Att jobba natt är absolut inga problem längre.  Men idag har jag inte kunnat sova en blund. Så det blir en spännande och intressant natt, vi får helt enkelt se hur länge jag lyckas hålla mig vaken i detta lugn som råder över ett telefonbolags växel.

Dagen har försökt användas till att flytta kartonger och möbler ur lägenheten hem till Järlinden. Så nu är jag nära en tom lägenhet i alla fall. Ett par vändor till soptippen och ett par vändor till förrådet som jag får låna och sen är jag klar! Jag är väl medveten om att jag haft en lång tid på mig, och att det är så typiskt en Michaelsson att allt ska ske i sista sekund, gärna på en gång och under lite stress.  Det är faktiskt något som är oerhört irriterande och dessutom en smula skadligt ibland, så det är kanske något att jobba lite extra med. Som om jag inte hade nog med allt annat? Nåja, tack vare Flander, Emelie, Johanna och Johans kaffe så gick det relativt smärtfritt idag. Så ett stort tack till er.

Lördagen spenderades en stund på Lugnet skidstadion tillsammans med Emelie för att bevittna herrarnas jaktstart 30 km. Ja det är trevligt med skidspelen, inte för att jag egentligen har ett så brinnande intresse, men när man står där, och spänningen är nästintill olidlig mot slutkampen så kan inte ens jag låta bli att känna mig lite engagerad och peppande. Emelies mamma ringde dessutom lycklig för att vi hade skymtats på tv. Ve och fasa! Det stärker ju bara bevisen på att jag faktiskt var där, och hur skulle det egentligen se ut för min imagen?

Efter ett par kalla och kyliga timmar tinade jag upp med en halvkopp varm choklad och lite tv. Middag avnjöts med pappa Lennart och tillslut gick jag ut på baksidan, genom hallonbusken och hem till familjen Bergström där Emil lovade festligheter. Det var både folköl, starksprit, födelsedagsfirande för Markus, förakthet mot tonåring från Flanders håll och en bunt minnen och gamla historier som återupplevs om och om igen från allas håll. En trevlig liten sammankomst var det trots allt men det som ständigt roar mig allra mest är Flanders outtröttande och intensiva kamp mot ungdomarna och dess vanor. Emils lillebror hade visst lite vänner där, väldigt lägligt för Flanders eviga kamp mot fulkultur. Och han gav dom utläggningar om vad som icke är tillåtet och vad som borde uppmärksammas istället. Det hans förakt framförallt grundade sig under kvällen var missbruket av hasch, doften av kön, slakteri av får och byggeri av båt. En stackars pojkspoling fick det värst av alla och blev förmodligen sur på riktigt i slutändan. Ja det är så dom ska tas dom små liven.

Jag har lagt upp bilder i vanlig ordning på http://michaelsson.bilddagboken.se/ för den som vill befläcka sitt sinne med bildbevis på både mitt besök på skidpelen och festligheterna i Järlinden.

Nu ska jag fortsätta natten med min godispåse (ja, ibland får man unna sig det) och min snusdosa. Idag är det General White som står för nersmutsningen av mitt tandkött och hela min mun. Han vet vad han kan den mannen.

24 februari 2008 at 22:43 Lämna en kommentar

Äldre inlägg


Michaelssons Twitter

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Snabbfakta

Jag inbillar mig att jag är bitterljuv och extravagant. Jag är i vilket fall som helst oerhört tveksam till livet, tillika känslomässigt störd. Utöver dessa defekter bor det en hel del trams här.
februari 2008
M T O T F L S
    Mar »
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
2526272829  

Mest klickade

  • Inget
stats for wordpress