Archive for november, 2009

Jag borde ha legat kvar i sängen hela dagen. Som om det hade varit roligare.

Det är måndag idag. Det vet jag eftersom det känns som att jag trampar i uppförsbacke och motvind.
Dessutom är det nån jävel som i tid och otid springer runt med i högklackat i korridoren. Eller i klackar i alla fall. Och det vet man ju vad det är för klientel som nyttjar sådana skodon. Just det, glädjeflickor! Det pågår alltså prostitution på skolan. Kanske borde jag ringa någon myndighet, det är ju skattebrott och sånt där inblandat. Men jag ringer nog en annan dag.

Imorse spenderade jag 17 minuter med att rota i garderobsjäveln för att hitta något anständigt att täcka kroppen med för dagen. Livet var lättare när man var liten. Då låg det alltid kläder framme och man behövde aldrig tänka till. Och om det krisade så fick man även hjälp att dra på sig paltorna.

Förbannade vuxenliv med räkningar och egen påklädning.
Dessutom irriterar det mig att man ska behöva anstränga sig för att överleva. Varje dag är ju en jävla ansträngning.
Därför tror jag på att sova middag. Det är nyttigt för alla inblandade. Alltså jag och det där påslakanet.

 

30 november 2009 at 16:24 Lämna en kommentar

01:57 inser jag att jag borde ha bäddat sängen för många timmar sedan

Det är väl själva fan… påslakanets konstruktion saknar helt logik. Det finns ett hål på ena kortsidan där täcket ska föras in. Så långt är jag med. Men sen då? Det finns ju för fan inga småhål längst bort på långsidorna. I en kvart har jag kämpat med att få ordning på eländet. Två gånger har jag nästan kvävts. Det är bedrövligt att man ska behöva läsa 15 p. hemkunskap på universitetsnivå för att kunna bädda en jävla sängjävel. Gubben Ikea Kamprad har tur som inte är här just nu för då hade han fått sig en omgång för sveda och värk. Men han kan väl en massa gamla hemliga nazitricks så det är nog lika bra att han lyser med sin frånvaro.

För övrigt går min buss till Stockholm om sisådär 8 timmar. Rent logiskt borde jag alltså försöka sova en timme eller två så jag orkar leta reda på Värmlands mest bortglömda busshållsplats senare. Fast jag kan lika gärna sova bort den där 6 timmar långa bussresan. För just nu kan jag ju inte sova. Jag har ju uppenbarligen praktiska problem med textilvaror och ett jävla duntäcke. Dessutom känner jag mig som ett barn som förväntansfullt tror att det kommer en tomte med jättemånga julklappar imorgon. Nu är det varken tomten eller julklapparna jag ser fram emot. Men jag har den där känslan ni vet. Förväntan. Längtan. Nervositet. Och allt för en enda persons skull. Jag hatar honom lite för det. Och det tänker jag säga till honom också. ”Hörrudu, om du ska hålla på att störa min koncentration och vända upp och ner på hela mitt liv så här i fortsättningen får du ta mig fan se till att hålla handen också”. Ja, just så tänker jag säga. Och sen tänker jag somna på soffan. Bara för att jag vet att det skulle reta honom till vansinne.

Nu ska jag göra ytterligare ett försök med påslakanet. Funkar det inte syr jag in täcket mellan två filtar och försöker vara jävligt nöjd med det.

27 november 2009 at 00:56 2 kommentarer

Lucifers avkomma

Inatt drömde jag om barn.
Angående barn så är jag förmodligen den siste som borde uttala sig i hur de där ska uppfostras. Jag förstår att barn vill leka. Och jag förstår att barn låter och far runt. Jag har faktiskt själv varit barn, och då ett mycket snällt, sött, skötsamt och älskvärt sådant. Jag visste min plats, och råkade jag glömma bort den så fick jag ligga i en jutesäck i garaget tills att jag kommit på bättre tankar (mina föräldrar kanske inte skulle hålla med om den beskrivningen, särskilt inte om jutesäcken i garaget).

Men när ett barn börjar skrika rakt ut utav bara helvete och gå lös som en jävla jordfräs i en offentlig lokal – kan det inte då vara på sin plats att mamma eller pappa lyfter ögonen och ger junior lite uppmärksamhet och på något sätt försöka dämpa Lucifers avkomma?
Jag inser att det dröjer ganska många år innan jag bestämmer mig för att sprida mina halvroliga gener. Men det börjar redan skrämma mig. För jag kommer bli precis en sån där mamma med ett irriterande utseende, en lat blick och kommer inte längre få några intima kramar. Ja, livet kommer bli jävligt tråkigt. Men jag kommer ha 6-7 barn som jag ska döpa till läten. Ni vet ”Ahh”, ”Öööhh”, ”Mmmhhmmm” och så vidare.
Jag riktigt känner hur jag längtar.

26 november 2009 at 13:54 Lämna en kommentar

En helt vanlig Tisdag.

Tisdag.
Dagen efter helvetes-måndag. Dagen innan mitt-i-veckan-onsdag. Inte jävla-torsdag. Utan en vanlig tisdag.
Soltimmarna ökade med ungefär 200%.
Humöret däremot sjönk.
Trots att det borde stabiliseras. Men jag har kanske glömt hur man gör. Hur man hanterar och kontrollerar.

Men bakgården är fin. Löven är bortblåsta tack vare att en kvinna med just en lövblås går omkring hela dagarna och blåser bort alla löv.

Cigarett i solen. Inte för att jag röker.

Spenatsoppa. Kan vara det godaste jag vet. I alla fall på en helt vanlig Tisdag.

Fortsättning på skultpuren. Sittande ställning. Modellen ser egentligen inte gravid ut. Han har inte heller kvinnobröst. Och framförallt är han inte alls 80 år, trots att jag lyckats fånga alla dessa mindre smickrande drag.

Jag glömmer ofta bort att jag egentligen går på en skola med lätt utvecklingsstörda barn. Det här är Mathilda och Joel. Vi behöver inte prata om dom så mycket. Det blir alltid ett jävla liv om jag ska försöka förklara att dom faktiskt är rätt trevliga trots allt. Vi låter bilden tala sitt klara språk.

Försökte se en irländsk film under kvällen. Men att se en irländsk film utan text är som att se en finsk tango och känna sig bekväm samtidigt.
Helt omöjligt alltså.
Dessutom hade jag inga chips jag kunde äta. Istället åt jag en sur apelsinjävel och lämnade filmsalen efter en halvtimme.

24 november 2009 at 22:02 Lämna en kommentar

Om att sticka kniven i ryggen

Vi har skultpur den här veckan. En jävligt dum idé. Framför oss har vi en naken man som får betalt för att ligga och sova, och en lerklump. Ibland får vi använda Mora-kniven också. Uppgiften är enkel: skulptera av modellen.
Modellen har inte alls så stor stjärtskåra som jag har modellerat fram. Därför sa min lärare: ”Gör om gör rätt”.

Men då tröttnade jag och gick hem.

23 november 2009 at 23:35 Lämna en kommentar

Känslomässiga ytterligheter

Kyrkerud helgen v. 47 
Ytterligheterna beskriver nuvarande känslotillstånd.
Förvirrande, aptitlöst, koncentrationssvårigheter, sömnbrist.
Förväntansfullt, längtande och skrämmande på samma gång.

Förhoppningsvis blir det ordning på torpet snart. Det är bara jävligt tråkigt att det är jag själv som måste ordna upp saker och ting. Om det nu inte kan klassas som hushållsnära tjänster förstås.

 

23 november 2009 at 23:26 Lämna en kommentar

Förändringarnas tid

Det är snart jul. Eller snart och snart. Det är väl en månad kvar eller så.
Ett av mina mest framstående karaktärsdrag är att sura över saker i förskott, så därför börjar jag sura nu.

Jag har gått från en pysslande julfascist till en vuxen julpessimist. Det första tecknet på att det blivit så var när jag övervägde att köpa färdiga julkort i år istället för att spendera timmar och hundratals kronor på att klippa och klistra ihop egna julkort som ändå aldrig blir så fina.
Det andra tecknet var när jag skulle fundera på julklappar och insåg att vi i min familj har slutat med julklappar. På riktigt.
Så det enda vi har kvar då är den förbannade tomtesamlingen som varje år ska upp, en julskinka och massor av rödbetssallad. Julen har helt enkelt blivit lite ångestladdad. Trots att familjens julfirande är extremt prestige- och kravlöst och lugnt och skönt. Fast det här blir ju första julen som jag är en av alla återvändare. Ombytta roller. Det kan bli väldigt intressant. Och förmodligen väldigt bra. Mamma har en förmåga att kunna göra allting bra. Är det en egenskap man föds med, eller kommer det till en när man skaffar barn?

 

20 november 2009 at 04:32 Lämna en kommentar

Äldre inlägg


Michaelssons Twitter

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Snabbfakta

Jag inbillar mig att jag är bitterljuv och extravagant. Jag är i vilket fall som helst oerhört tveksam till livet, tillika känslomässigt störd. Utöver dessa defekter bor det en hel del trams här.
november 2009
M T O T F L S
« Okt   Dec »
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
30  

Mest klickade

  • Inget
stats for wordpress