Michaelsson it is juli 18, 2008

Vem har kommit på att bowling är en sport? Vem har ens kommit på själva grejen med ett skittungt klot med för små hål och en massa käglor alldeles för långt bort för att ens kunna försöka få ner dom? Ähhh! Det är bara en massa trams.

Hursomhelst, jag blev medbjuden att spela lite bowling. Eller jag tvingade med mig själv snarare, vad dom andra tyckte om det hela bryr jag mig inte om just nu. 1 ½ timme senare förstår jag varför jag bara spelar bowling en gång var tredje år. Jag är helt superkass på det, jag hatar bowlingskorna och ta mig tusan, man blir ju helt svett!

Nåja, jag fick umgås med vänner, äta glass och titta på utsikten vid hoppbackarna som en fin liten avslutning på det hela. 

Okej. Min kära familj. Ni är dom enda som kommenterat om hur jag ska kunna fördriva min tid. Och för det älskar jag er. Men era förslag är ju totalt utanför denna värld! Pappa, jag städar och lagar mat tillräckligt för att inte gråta av dåligt samvete. Eller ja, nästan i alla fall. Tro inte att jag kommer påbörja någon slags städmani om inte du är involverad i det hela!
Och Micke, vad får dig att tro att jag tänker bli förgiftad och totalt försvagad av wow? Herregud. Det räcker med att töntarna i Sims får mig helt förtvivlad och stör min sömn. Jag behöver inte en massa dvärgar och annat strunt för att spä på det hela. Men tack för att ni försöker. =)

Men nu så juli 17, 2008

Okej, på bara några timmar har jag tagit igen allt det där jag missade när jag inte klev upp i tid imorse. Nej, det blev inten storstädning av rummet, men en välbehövlig städning blev det i alla fall. Och jag har damsugit huset, tagit en promenad, ätit lunch och varit riktigt duktig.

Ja, alltså, jag har en förmåga att vara den lataste i sverige. Så att jag har gjort allt det där gör mig oerhört stolt och nöjd över mig själv. Men nu kommer vi till det svåra valet. Vad ska jag fördriva min tid med nu? Ska jag lägga mig och läsa den där boken jag håller på med som är oerhört bra, eller kanske titta på en film? Eller varför inte fortsätta spela det där satans spelet The Sims som får mig helt förtrollad och jag glömmer bort både tid och rum?

Misstag juli 17, 2008

Okej, jag gjorde några misstag igår. Alldeles för få timmars sömn på dagen, skickade ett bittert jävla skit sms till någon som visserligen förtjänade det, men som jag inte hade behövt höra av mig till egentligen, och jag gick och la mig alldeles för sent igår natt.

När jag vaknade till liv såg jag att klockan visade 12.37. Herregud vilken försovning! Ja, alltså, jag tänkte ju kliva upp tidigt, storstäda rummet, tvätta 10 maskiner tvätt, dammsuga och städa i resterande hushållet, och hinna med promenad och grejer.

Skit oxå!

Förresten… juli 16, 2008

Om ni finner er totalt rastlösa och har hur mycket tid som helst att döda så skulle jag kunna tipsa er om Per Sinding Larsens blogg.
Inte nog med att det är tillräckligt mycket musikreferenser för en hel livstid, han lägger även upp ett avsnitt av “Stjärnorna i Psykbunkern” varje dag under Juli månad. Och dessa stjärnor är inte några mindre än kent.

Jag kan inte påstå att det dom säger alltid är särskilt intellektuellt, smart eller rockstjärneaktigt. Men på någon slags nivå är det ändå lite festligt. Framförallt när dom pratar om anarkist pensionärerna i något av de första avsnitten.

När allvaret belägrar mig som en strandad val juli 16, 2008

Jag ska inte hymla med det. Jag är galet avundsjuk på kvinnor och män som har hittat sitt kall. Som känner ända in i benmärgen vilken väg dom ska gå och vad som är rätt och fel. Själv sitter jag fortfarande med skyhöga förväntningar och väntades på något stort.
Det behöver inte ens vara stort förresten, bara det är något. Något som kan visa mig, vart och när jag ska ta steget, välja mellan valen och verkligen bestämma mig.

Alla säger att jag är ung, och att jag har all tid i världen på mig at bestämma mig. Det må vara sant, men om vi gör en verklighetskoll så har det redan gått ett par år sedan jag blev fri. Fri från ett skadligt förhållande, fri från gymnasiet, fri att göra precis vad jag vill.

Och än har jag inte gjort något riktigt smart val. De mesta har varit små nitar, de flesta män har varit oåtkomliga, de flesta drömmarna har grusats sönder.

Jag vill verkligen tro att om jag inte har någonting så har jag ingenting att förlora, men jag är samtidigt både för feg, trygg och alldeles för lat för att satsa allt det där som jag ju egentligen inte har.

Jag kan inte hålla på att leta efter den perfekta grenen hela tiden. Jag kommer sluta som en väldigt ensam apa då. Och jag måste försöka överkomma min lathet. Det står ganska mycket på spel just nu. Inte bara min själsliga lycka och mitt välmående. Inte bara min längtan efter handen att hålla, eller rösten att sakna. Inte bara saknaden av mental stimulans. Det gäller allt. Det gäller mig.
Och jag slåss med mig själv när jag periodvis är sådär oförskämt glad så jag förtjänar ett nackskott eller liknande för att känna lite pessimism, och periodvis totalt likgiltig inför allting.

Hur ska jag kunna förändra reglerna i spelet? Hur ska jag kunna slåss som en enad front istället för en splittrad trupp?

Jag vet inte hur många gånger jag har sagt det. Både till mig själv och till alla andra, men nu räcker det faktiskt. Jag är så eländigt trött på osäkerheten och den fullständigt uttröttande kampen som jag ger upp redan innan jag hunnit börja på riktigt.

Dessutom är jag trött efter att ha suttit 8 timmar och spelat The Sims. Som om det ger mig mer stimulans och beslutmöjligheter. Men vad gör man inte för att fördriva lite tid på denna guds glömda arbetsplats?

Ibland felar det juli 15, 2008

Jag bestämde mig i Söndags när jag vaknade till på morgonen att jag måste förändra något. Det behöver inte vara storslaget eller extravagant. Bara en liten förändring. Eller en förbättring snarare. Idag skulle vara första dagen. Jag har inte gjort någonting åt mina planer. Nåja, än är det inte försent!

Jag måste säga att det har hittills varit en intressant start på natten. Det började med att SVT tydligen gjorde ett bra val av telefonnummer att ringa till om man ville skänka pengar till den s.k. Victoria fonden. Ja, kronprinsessan fyllde väl år idag, och mer än så vet jag inte. Jag vet däremot att numret dom valde att använda är ruskigt likt numret man ringer för att hamna hos mig. Detta betydde alltså att jag fick svara och prata med en massa dönickar som inte förstod någonting. Det tror jag det, här ringer dom och ska skänka en slant och så hamnar dom hos en bitsk kärring som mig som bara fräser i från. Aldrig har jag haft kö när jag jobbat natt, men nu så! Jag var en av dom lyckliga när tv-programmet för Viktorias födelsedagsfirande slutade sända kan jag lugnt påstå.

Inte nog med denna totala förvirring. Ett av programmen jag använder för att svara på andra uppdrag (multiskills är mitt smeknamn) krånglade mellan 23.00-23.30. Jag kunde inte ta emot några samtal, jag kunde inte felsöka, jag kunde inte göra någonting alls. Jag blev förbannad. Skrek något slags könsord och min kollega tittade lite snett på mig. (Note to myself: Alla kanske inte uppskattar att höra obscena könsord hursomhelst. Tänk på det!) Jag har sprungit upp och ner för trappen, jag har startat datorer och jag har ringt och väckt min vikarierande teamledare. Men från ingenstans så fungerade allt igen. Och det är inte det att det är ovanligt att saker och ting strular på det här bygget. Tvärtom, det är inte första gången jag har svurit över att något tekniskt felar för mig, men det var känslan av framgång jag fick i magen när samtalen började rulla in som det ska, nästintill felfritt.

Och nu sitter jag här med tre datorer framför mig, en dator där jag surfar och svarar på samtal, en dator som statistiken sköts ifrån, och min bärbara dator som fick följa med idag. Javisst, jag insåg att när jag ändå ska sitta här i 10 timmar, kan jag lika gärna ta med mig datorn och spela The sims i 10 timmar. Suveränt.

Min far…. juli 14, 2008

Jag trodde jag var den enda som uppmärksammade mannen, myten, legenden Lennart Michaelsson. Men nu är jag inte ensam om att blogga om honom. Nej, nu har jag tydligen konkurrenter.

Nåväl, konkurrenter kan jag nog inte se det som, då dom som bloggat om min kära far har ett helt annat projekt som jag faktiskt blir lite imponerad av. Jag skulle aldrig för mitt liv komma på tanken att ge mig ut på en roadtrip med tusen spänn i fickan och sen se vad som händer. Men vi har ju olika mål i livet så att säga. Jag önskar dom lycka till. Men i fortsättningen hoppas jag att du Lennart kan hålla dig borta från sådan här publicitet. Vad ska jag då skriva om?

Kolla in Lennart och roadtrade killarna här.

En nattarbetares bekännelser juli 14, 2008

 

När jag slutade mitt jobb i morse kände jag mig helt tom. Det var helt tyst. Plötsligt får jag se något som roade mig, gjorde mig upprymd och helt lyrisk.  Där kommer 5 flakmopeder på cykelvägen. Fyra av dom i fin takt efter varandra, och den sista lite på efterkälken. Hur ofta får man se en parad av sommarjobbare från gatukontoret som tar sig en liten svängom förbi kupolen innan det ska rensas ogräs? Tillsammans dessutom!

Jag har nyss vaknat efter några timmars lite lätt orolig sömn. Jag känner mig ganska trött och orkeslös, men känner mig inte helt bortanför flötet så att säga. Jag ska städa upp lite på mitt rum och koka lite kaffe. Det svider till i kaffetarmen så att säga.

Hoppas ni har en bra dag.

Snabba rader juli 14, 2008

Jag har varit upptagen idag. Okej? Med viktiga saker. Titta på naturdokumentärer, måla dödskallar och sova. Så kom inte här och var viktig och säg att jag är trist. Jag är en upptagen kvinna.

Och nu sitter jag på jobbet och äter choklad. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag kom till jobbet. Men det är lätt hänt när man ska jobba tio timmar i sträck.

Men jag gör ju mycket annat viktigt oxå. Tittar på tv, dricker pissäckligt kaffe, och laddar upp bilder. På bilddagboken ja. Lite lediga dagar, lite födelsedag, lite fest.

Med Peter LeMarc i lurarna… juli 13, 2008

Efter lite loppiskoll med Emelie och Sofia kom jag hem och kände mig rastlös. Mamma hade dragit ur alla sladdar i hela huset pga åskan som härjade utomhus. Och där satt jag på min soffa och jag insåg att jag glömt hur man roar sig själv när man varken har tv, dator eller stereo.

Jag satte på mig min elvisoutfit som jag fick i födelsedagspresent och gjorde elvis poser. Det roade mig i en kvart.

Sen lekte jag med kycklingen som låter så högt som man kan strypa, som jag oxå fick i födelsedagspresent. Det roade mig i tio minuter till.

Jag tittade lite i spelet, läste några frågor och byggde en katt i spelet jag fick i födelsedagspresent. Det roade mig i 3 minuter.

Tillslut lade jag mig i soffan och läste två sidor, ända tills jag somnade. När jag vaknade upp igen var det solsken och varmt ute. Jaha tänkte jag. Har jag sovit i ett dyng nu? Nej, det är bara typisk svensk sommar. Man vet aldrig riktigt var man har det där vädret. Är det soligt och shorts väder? Eller är det regnigt och sydväst väder?

Jag måste i alla fall skaffa mig en hobby som inte har med elektricitet att göra. Det är tämligen pinsamt att bli irriterad, ja nästan förbannad bara för att jag inte kan sitta framför datorn. Eller titta på tv för den delen.

Och nu är klockan snart halv tre på natten. Jag försöker inbilla mig att jag pressar mig uppe så jag ska vänja mig vid nattimmarna då jag har några nattpass framöver mig. Men det är ju bara lögn. Jag sov ju middag i några timmar. Det är klart jag inte är trött. Och jag har ju missat flera timmars bloggläsande, musiklyssnande och mailskrivande. Och det måste man ju ta igen innan man går och lägger sig.