När beslutsångesten kom till Årjäng

Var på Konsum och handlade förut, inga mängder, bara lite färskvaror och krafs. När jag kom hem och skulle packa upp varorna så blev jag lite paff. Ur min matkasse hoppade plötsligt Adam Alsing upp. Ni vet den där jävla sk Tv-4profilen och radiokillen. Jag blev inte bara paff utan även förbannad, gillar inte karln över huvud taget. Kollade kvittot för att försäkra mig om att jag inte köpt någon jävla Adam Alsing.
Snus 38.00
Morötter 6.90
Adam Alsing *.**
Yes 44.90

Jodå, visst hade jag köpt Adam Alsing, eller ja, köpt och köpt. De hade ju inte tagit betalt för honom. Ringde Konsum för att reda ut missförståndet med butikschefen. Enligt honom hade Tv-4 skickat honom fel förra veckan. Han skulle till någon jävla småstad och mucka gräl men hamnade tydligen på Konsum. Enligt butikschefen ville inte Tv-4 ha honom tillbaka. Och Konsum hade nu tröttnat på att ha Adam Alsing springandes omkring i butiken för att göra pinsamma tv-galor. Det verkar ju vara det enda karln är kapabel till. Så nu menade butikschefen att Adam Alsing var mitt ansvar – ”Vi orkar inte se det där jävla mongot längre” Därför hade de lagt honom i min matkasse.
Jag har nu två alternativ:
Alt. 1 – Adoptera Adam Alsing
Alt. 2 – Slå ihjäl Adam Alsing

Det är lite knivig situation tycker jag. Inte riktigt redo för ett adoptivbarn, och slår jag ihjäl honom så kommer jag nog drabbas av nervöst samvetskval. Just nu sitter han och spelar Tv-spel. Tjatar ändå maniskt om galaklädsel och tacktal.
Jävla cp-unge.
Hör jag ett ord till om en tv-gala  klubbar jag ihjäl honom. Men jag måste sova på saken. Orkar inte fatta beslut nu.

Insiktsfullt

Man vet att man
1. pratar om sin avföring alldeles för ofta 2. har kommit sina kurskamrater väldigt nära när man får en så här fin lapp direkt på morgonen.

Gör om gör rätt

Inledde dagen med en lyxig lördagsfrukost, knäckebröd och kranvatten. Jag tycker att det är viktigt att det känns att det fan är helg. Att man gör något utöver det vanliga. Lördagen fortsatte med lyxigheter på årtusendets sämsta second hand butik i Årjäng. Nu är det pingstkyrkan som driver den. Man ska inte vara dum mot dom små stackarna. Men ett par finare saker skulle dom behöva för att få den butiken att gå runt om man säger så. Där fyndade jag absolut ingenting. Jag är för snål för sådant numera. Snål och jävligt trött.
Trött för att jag är uppe till halv sex på mornarna och tycker att det är lagomt med fyra-fem timmar sömn. Jävla helg.
Ge mig tillbaka min vardag!

Fredagsstämning

Jag har inhandlat yogurt, müsli och snus. Helgen är räddad skulle man kunna säga.
Utanför är det ett evigt och mörkt regn. Det står stilla. Och mina ögon svider.
Det kan bero på att jag lyckades peta in maskaraborsten när jag skulle bättra på mig lite.
Oavsett anledning så svider det. Men nu tar vi helg på det här.

Glädjeämnen i en stillastående värld som nu täcks av snö

Jag lever i en sorgsen tillvaro. Veckodagarna spenderas stående med krum rygg vid fönstret där jag blickar ut över omvärlden. Väggklockan tickar. Utanför mitt fönster står omvärlden still. På helgerna unnar jag mig ibland en pall att sitta på, men omvärlden står ändå still. När ögonen tåras alltför mycket går jag till sängs och blir liggandes där alldeles för länge. Jag tror att jag senast var lycklig någon gång 1992. Det var då jag hade en kanin. Men kaninen lämnades bort efter några månader. Underbart är kort som dom säger.
Men även om livet är allmänt stillastående så finns vissa glädjeämnen. Det är:

Bomullstopps – Antar att de är avsedda för att rota med i öronen och kanske för att avlägsna sminkrester med. Vissa människor kanske rotar med dom i andra kroppsöppningar, men jag använder bommullstops konsekvent i öronen. Och det är väldigt skönt. Jag kan tänka mig att det är ungefär så det känns att ha samlag med en annan människa.
Chips– Chips är gott, oavsett vad ni säger. Det finns inget bättre än att trycka i sig obscena mängder chips, helst med mycket smak, och sedan må dåligt över det i ett par timmar, eller varför inte flera veckor. Nackdelen med chips är de eviga prasslandet med påsen och alla smulor som lägger sig i alla veck och vrår.
Dvärgar – Att se dvärgar på tv gör mig lyrisk och det får mig att studsa upp och ner i soffan prisandes Gud. Jag fnittrar och pekar och tycker att det är väldigt roligt. Sedan inser jag att jag regerar som jag gör bara för att dvärgarna i själva verket skrämmer mig som fan. Då förbannar jag först mig själv för att jag utsatt mig för att titta på spektaklet. Sedan förbannar jag högljutt Gud för att han tillåter eländet och det slutar med att jag står och slår med nävarna mot betongväggen.

Efter att sådant inträffar brukar jag gå till fönstret igen. Där står jag med dystra ögon och blödande händer och skådar en värld som står still.

Årjäng, Torsdag 5 November 07:32

Jag som hoppades att hösten skulle bli lång i år…

 

Jahaja…

Hur tillbringar ni er onsdagskväll?

Själv har jag lyssnat på klassisk gitarr i en timme. Vilket otyg. Spanska, smöriga och romantiska låtar från 1600 talet. Live dessutom. Killen satt och smekte gitarren precis så som han aldrig kommer smeka en kvinna någon gång. Nåja, jag fick betala 10 kronor för att äta en vegankaka till det hela. En kaka som inte innehåller något smör eller mjölk alltså. Ingenting sådant. Och det betalade jag för.
Pengarna går till en god sak. Några bönder i Indien. Kul för dom. Men hur svårt ska det vara att få äta en kaka med riktigt smör i någon gång?
Jag kompenserade det hela med att dricka ofantliga mängder med varm choklad. Laktosinnehållande såklart. Min mage kommer inte vara imponerad av det beslutet. Inte heller mina grannar som jag delar toalett med.

Älska folkhögskola.

Älska det!

 

 

Ett äventyr i Cypern utan att lämna Värmland.

Efter mycket funderande fram och tillbaka så har jag kommit fram till att jag inte tänker vika ut mig. Det känns inte rätt, jag vill inte bli betraktad som ett köttstycke. Jag har så mycket annat att erbjuda. Ett bildligt beskrivande äventyr om när jag duschar t.ex. Den onakna versionen.

Där inne i hörnet med öppen dörr är min favoritdusch. Jag kallar den för ”Lilla Cypern”. Där är det alltid varmt, lite fuktigt, alldeles för mycket folk och man vet aldrig vad man får för sjukdom efter en snabb men intensiv vistelse där.

I ”Lilla Cypern” är det alltid raka rör som gäller.

Det finns någon slags gummibit med långt jävla skaft där också. Jag har inte riktigt kommit på vad gummit ska användas till. Men jag har mina misstankar om eventuella karateövningar. Det här är trots allt en skola med karateförberedande inriktning.

Duschdraperiet är som ni ser alldeles för kort. Inte nog med att jättefötterna sticker ut hur jag än vrider och vänder mig, allt på golvet blir dessutom genomblött. Försök göra era karateövningar på blött och halt duschgolv.

Duschen är utan toalett. Och eftersom mamma alltid säger att man INTE får kissa i duschen, oavsett omständigheter, så får man klä på sig och gå in på toaletten vägg i vägg. Ni som är lätt pålästa och involverade borde vid det här laget veta att jag alltid måste ha en toalettrulle i handen för att kunna uträtta mina behov. Men ser ni vad jag ser? Inlåsta toalettrullar. Jag upprepar mig. Långsamt. Inlåsta…toalettrullar.
Varje dag är ett litet helvete skulle man kunna säga.

Nåväl. Fördelen med ”Lilla Cypern” är att det inte krävs någon vaccination eller något pass. Nackdelen är att det börjar bli lite tjatigt nu. Som vilken jävla charter som helst.

Ett svårfattat beslut

Idag måste jag fatta ett viktigt beslut. Det handlar om jag ska vika ut mig eller inte. Utviket kommer att ske i form av olika bilder av lätt erotisk karaktär. Någon strandbild, en i verkstadsmiljö hållandes i cykelhjul och kanske en i klassisk brandmansoutfit. Ja, ni förstår säkert. Det är jag själv som är initiativtagare till projektet och bilderna kommer att samlas i en kalender som senare ska säljas. Och det är lite där som problematiken kommer in, eftersom intäkterna inte kommer att gå till välgörande ändamål. Om intäkter från ett utvik går till välgörenhet så blir det legitimt och man blir betraktad som en fin människa. Nu kommer pengarna gå oavkortat till mig själv och man kan tyvärr bli kallad för “lite väl vågad”, eller “billigt jävla luder” . Är det värt det? Det måste jag ta ställning till under dagen.

Utöver detta ställningstagande kan jag meddela att avföringen är något fastare, humöret är dock något sämre pga detta, och ute så snöar det för första gången i år. Jag är väldigt skeptisk till verkligheten just nu. Men ett parti rundpingis kanske kan underlätta mina bekymmer.
Naken eller inte?

Ironin försvann med regnet och kvar fanns bara någon som naivt nog hittade världens finaste lilla plats

Idag åkte vi på studiebesök på det finaste lilla stället på jorden. En gammal pappersfabrik som omvandlats till ett konstnärskollektiv – Not Quite. Keramiker, fotografer, designers, smeder, ja allt man kan tänka sig på en och samma plats i den minsta lilla hålan man kan finna i Dalsland. Det kan nog vara så att det här är himmelriket på jorden.