Här bor inte fashion. Men en bakteriehärd.

27 oktober 2009 at 15:07 1 kommentar

Jag fick åka akut till vårdcentralen i Årjäng. Akut och akut. Jag bokade en akuttid. Hela konceptet är ju förbannat konstigt.
Nåja. Väl där vägrade sköterskan hälsa på mig. Hon stod på 3 meters avstånd och skrev ner mina uppgifter. Hon såg rädd ut. Såg på mig med en anklagande blick. Hon visade in mig i ett rum gömt från alla andra. Läkaren kom in. Han var blek. Så blek att hans hud smälte ihop med ögonvitan. Det enda man såg var stora mörka pupiller i ett hav av mjölk. Han tog mig i hand. Men med handskar på. Han bröt på ryska. Eller estniska. Eller polska kanske. En brytning som till en början var charmig. Han slet upp min tröja. Lyssnade på mina andetag. Bad mig dra djupa andetag. Men jag får så ont när jag andas så djupt. Jag började gråta. För det gjorde så ont. Han tröstade inte. Jag fick feberfrossa. Och han skickade mig till laboratoriet. Blodprov. Sköterskan stack en nål i min arm, såg senare vilka prover hon skulle ta. Då fick jag hennes anklagande och rädda blick. Jag visades till ett tomt rum igen. Tyst. Tomt. Med feberfrossa.

Efter en timme i min ensamhet fick jag sätta mig i väntrummet bland alla andra. Då förstod jag att faran var över. Det är i alla fall inte svininfluensan tänkte. Tack som fan. Tack på riktigt.
Läkaren hämtade mig igen. Slet upp min tröja. Lyssnade på mina andetag igen. Mumlade för sig själv. Tittade på mina provresultat. Mumlade igen. Förklarade att jag hade en bakterie. Inte en vanlig. En ovanlig alltså. Som bor i mina lungor. Han tog på mitt högra bröst och sa att om man lyssnar noga kan man höra den. Jag ville inte lyssna. Jag fick medicin utskriven och bunt med goda råd. Och efter två av dom tabletterna har febern äntligen försvunnit. För första gången på 3 dygn. Jag som glömt bort hur det kändes att leva utan feber. Jag måste säga att jag gillar det här bättre. Lite svettig. Och yr. Men ingen feberjävel som får mig att tro att jag ligger inför döden.

 

Annonser

Entry filed under: Allmänt.

Som en återvinningsstation Sjukdag #9

1 kommentar Add your own

  • 1. susanna  |  27 oktober 2009 kl. 16:42

    men var det ingen som följde med dig till vårdcentralen?
    en krya-på-dig-puss får du av mig iaf! förjävligt att vara sjuk och ensam.

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Michaelssons Twitter

Snabbfakta

Jag inbillar mig att jag är bitterljuv och extravagant. Jag är i vilket fall som helst oerhört tveksam till livet, tillika känslomässigt störd. Utöver dessa defekter bor det en hel del trams här.
oktober 2009
M T O T F L S
« Sep   Nov »
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728293031  

Mest klickade

  • Inget
stats for wordpress

%d bloggare gillar detta: