En stickande kampsport och en smärtande hemlängtan

03 september 2009 at 20:54 Lämna en kommentar

DSC_0764

Det anordnas stickcafé här på Onsdagar. Jag har därför tagit upp mina garner och stickor. Jag som inte ens kan sticka egentligen. Men det känns fint att sitta där. Sticka. Äta muffins. Prata om väder. Prata om vind.  Prata om hemlängtan.
Jag låtsas att det är en kampsport ibland. ”Ultimate agressiv knitting” kallar jag det för. Textilläraren suckar och skakar på huvudet. Sen lär hon mig byta färg. Så det blir randigt. Jag kan inte ens en så enkel sak. Men nu lär jag mig det.

Ena dagen är allt bra. Solsken. Kreativitet. Andra dagen saknar jag och längtar så det gör ont. Så makalöst ont. Det går oftast över väldigt snabbt. Men när det gör sådär ont sitter jag och tittar på busstider. När kan jag vara hemma så snabbt som möjligt? Hem. Alla andra säger att dom ska gå hem när dom går till sina rum. Jag kan inte göra det. Jag säger att jag ska gå till mitt. Eller rummet. Aldrig hem. Hem är något annat. Hem.

Fast dom säger att det går över snart. Dom andra som flyttat förrut. Att det är värst i början. Men att man vänjer sig. Och att man finner något nytt i saknaden. En flärdfull längtan som inte gör så ont. Det ser jag fram emot. En flärdfull längtan.

Och jag sover lite dåligt. Oroligt. Jag ligger och lyssnar på alla ljud. Någon som duschar. Någon som springer i korridoren. Någon som kokar te. Jag lyssnar efter något som påminner om något hemma. Men ingenting påminner om hemma. Och det är bra. Jag vill inte att ni ska tro något annat. Jag målar kanske upp en bild om att jag bara lider när jag är här. Men det gör jag sannerligen inte. Det är faktiskt, och tro mig när jag säger det, det är helt underbart här. Och jag är fri. Helt fri från allt som jagat mig. Känslor, tankar och ängslan. Ingenting av det har följt med hit. Men allt nytt skrämmer mig lika mycket som det skrämmer alla andra. Och det är lite svårt att inse att man inte ens är i närheten av så tuff som jag alltid inbillat mig. Jag hatar när självinsikten kommer så här. Jag känner mig fånig. Och lite knusslig. Och då ska man gå och lägga sig. Som en duktig flicka bör.

Annonser

Entry filed under: Allmänt.

Insiktsfullt Skit oxå!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Michaelssons Twitter

Snabbfakta

Jag inbillar mig att jag är bitterljuv och extravagant. Jag är i vilket fall som helst oerhört tveksam till livet, tillika känslomässigt störd. Utöver dessa defekter bor det en hel del trams här.
september 2009
M T O T F L S
« Aug   Okt »
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
282930  

Mest klickade

  • Inget
stats for wordpress

%d bloggare gillar detta: