Ett minne

04 januari 2009 at 23:47 1 kommentar

Jag sitter och dricker svartvinbärste med honung i. Det är varmt och lent för halsen.
Varenda liten klunk och doft av mitt svartvinbärste påminner om en barndomssommar tillsammans med Katharina. Det var den enda tesmaken hon tyckte om. Så det var den enda sorten vi drack tillsammans. Hon och jag.

Hon och jag tvingades ihop då våra pappor var kollegor, och Katharina var nyinflyttad i stan. Jag måste säga att jag då aldrig riktigt tyckte om henne. Varje gång hon skulle hälsa på gick jag alltid till pappa och gnällde lite. Bad om att slippa umgås med henne. Men han bara log och klappade mig på kinden. Och plötsligt var hon där.

Några år senare, när jag lärde mig att se andra sidor hos henne var vi två ihopsvetsade. Inget kunde sära på oss två. Hon bodde med sin pappa i ett stort hus mitt ute i skogen, och fler än en gång cyklade jag hela vägen dit, bara för att få vara med henne. Jag älskade att vara hos henne. Ibland cyklade jag in till stan igen, med Katharina på pakethållaren där vi åt glass och låg på gräsmattan. Men mest låg hon och hånglade. Hon var alltid kär och hade ständigt nya killar. Och jag klandrar henne inte för det. Hon var vacker som en dag och kunde manipulera till sig killarna hon ville ha. Så många tjejkompisar hade hon såklart inte, då hon stal killarna ifrån dom. Men från mig stal hon aldrig någon kille, så mig hade hon kvar. Fast jag minns hur kär jag var i Patrik, och hur jag led när dom båda låg två meter bort och hånglade, medan jag låg och stirrade upp i himlen. Samma kväll fick någon av oss sin första mens. Jag kan inte minnas vem det var, jag minns bara att det blev ett jäktande med att leta efter bindor och skölja trosor och plötsligt var någon av oss kvinna medan den andra bara satt och tittade på. Jag kan såklart gissa vem som bara satt bredvid.

Efter ett tag flyttade Katharina till ett område där jag är uppväxt, och av någon anledning presenterade jag henne för alla jag kände. Vilket var en bunt killar. Och varenda en av dom föll för hennes mörka hår, för hennes utvecklade kropp och hennes charmerande skratt. Och jag satt återigen bredvid och tittade på. Men inte en enda gång anklagade  jag henne. Jag unnade henne all uppmärksamhet och all kärlek istället. Men nog är det svårt för en 14 åring att känna så. Och nog har vi bråkat. Och nog har vi hatat varandra. Men nog har vi blivit sams alla gånger.

Jag minns att vi varje år firade hur många år vi varit bästa vänner. Ni vet som par gör, firar 1 års jubileum, 5 år osv. Vi firade med presenter och bio. Som ett gammalt par helt enkelt. Jag tyckte så mycket om Katharina. Jag tycker fortfarande om Katharina, men tiderna förändras. Vi lever olika liv och har olika visioner numera. Vi hörs alldeles för sällan, och vi ses i princip aldrig. Men mina minnen av Katharina har jag kvar. Och dom kommer fram varje gång jag dricker svartvinbärste.

Annonser

Entry filed under: Allmänt.

Nedräkningen kan börja Sjuka sjuka människa

1 kommentar Add your own

  • 1. Samuel  |  05 januari 2009 kl. 13:53

    Väldigt, väldigt mycket Proust över det här inlägget. Vad står nedräkningen på nu?

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Michaelssons Twitter

Snabbfakta

Jag inbillar mig att jag är bitterljuv och extravagant. Jag är i vilket fall som helst oerhört tveksam till livet, tillika känslomässigt störd. Utöver dessa defekter bor det en hel del trams här.
januari 2009
M T O T F L S
« Dec   Feb »
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728293031  

Mest klickade

  • Inget
stats for wordpress

%d bloggare gillar detta: