Från det personliga hållet

01 december 2008 at 05:51 Lämna en kommentar

Jag är väl medveten om att i min bekantskapskrets är jag den som andra kallar Fröken Ältande.
För jag kan bara inte låta bli. Och jag kan inte låta bli att påverkas eller att bli ledsen för småsaker.
Så varför inte börja älta offentligt. Det tycker jag att både ni och jag är värda.

Jag fick ett mail ganska nyligen. Med en hälsning från en bortträngd tid.
Och jag kan inte på något sätt släppa det där mailet.
Jag var naturligtvis tvungen att svara. Och jag tror att det kanske var syrligt nog för att få fram att jag inte var helt nöjd med att minnas och återfå kontakt med personen i fråga.
Samtidigt så sitter jag här och längtar efter svaret. Jag vill veta allt. Jag vill vältra mig i min egen självömkan, mina egna frågor, och allt som har med svek och besvikelse att göra.

Men känner jag mig själv tillräckligt väl. Och med detta sagt vill jag förtydliga en sak. Sandra Michaelsson kan inte hantera känslor eller män för den delen. Jag rusar in för snabbt, jag bränner mig på elden och sen sitter jag där och frågar mig själv, och alla andra vad jag gör för fel.
Samtidigt har jag lätt att förlåta. Jag förlåter allt. Jag tror att alla är värda en andra chans. För jag kan förstå att situationer kan uppstå som är svåra att hantera. Och jag vet själv av egen erfarenhet att man inte alltid behandlar de som stor en nära så bra alla gånger. För man vet inget bättre. Det är först i efterhand som man kan se på saken, och ångra. Men ånger har ingenting med förlåtelse att göra.

Och vad räknas egentligen i slutet? Hur mycket man ångrar och skäms för, eller hur mycket man älskat? Fröken Ältande sitter i en situation som hon inte känner sig bekväm i. Igen.
Om jag kunde hade jag samlat alla tårar, all ilska, all förvirring och samlat i en trucklast fylld med skit. Jag hade hällt trucklasten framför personen, pekat och sagt så här ligger det till. Sen hade det varit bra. Nu kan jag inte göra det. Och jag behöver inte förklara mer. Ni förstår, jag förstår, jag är helt övertygad om att han förstår.

Jag skulle lika gärna kunna låta allt bara vara. Flyta vidare och inte ta notis i det hela. Låta han fortsätta kämpa på sitt håll, och låta mig själv leva på mitt håll. Jag behöver inte ens bry mig.
Det är kanske enklast så. Och definitivt minst smärtsamt. Samtidigt vill jag gärna vara där och gräva om i såren. Och jag vill gärna, så gärna försöka förstå.

Klockan är 04:44, och jag kan inte somna om. Och jag kan räkna upp hundra anledningar för det. Men jag ska göra ett ärligt försök till. Min lediga vecka ska inte förstöras pga något så simpelt som sömnbrist.

Annonser

Entry filed under: Allmänt. Tags: , , , , , , , .

Michaelsson bjuder in till jul, del 1 Kort sammanfattning av förra veckan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Michaelssons Twitter

Snabbfakta

Jag inbillar mig att jag är bitterljuv och extravagant. Jag är i vilket fall som helst oerhört tveksam till livet, tillika känslomässigt störd. Utöver dessa defekter bor det en hel del trams här.
december 2008
M T O T F L S
« Nov   Jan »
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031  

Mest klickade

  • Inget
stats for wordpress

%d bloggare gillar detta: