Har ni hört att jag har ont?

30 november 2008 at 10:12 Lämna en kommentar

När pappa fyllde år fick han en fin liten gåva av oss. Han fick en massagekurs. Visserligen endast för hemmabruk, men en massagekurs är ändå en massagekurs.
Och med tanke på hur min rygg har varit den senaste tiden…(om ni har missat det så finns det nog 25 inlägg om hur oerhört mycket jag lidit av denna rygg) tycker man ju att en massage inte skulle vara för mycket begärt från pappa. Nu fattas det en ganska viktig detalj i projektet. Att massera utan en massagebänk verkar vara fullständigt värdelöst, nästintill omöjligt.

Men igår hade pappa ryckt i några trådar och ställt upp en bänk i sitt rum. Och där lade jag mig, halvnaken och bara väntade på underverk.
Nu pratar vi alltså om Sandra Michaelsson som varit hos en massör en gång i sitt 23 åriga liv, och som dessutom har en viss fobi för alldeles för närgången beröring. Och jag måste säga, att jag förstår verkligen varför folk går massage och säger att det är sååå skönt. För det är oerhört skönt, på dom ställen som inte masseras för stunden.

 Herre min gud vad ont det gör. Nu vet jag inte om pappa är extra hårdhänt mot min tjockhudade rygg, eller om jag är ovanligt känslig. När han klämmer, petar, trycker och gör allt som kallas för massage håller jag på att börja gråta som ett misshandlat barn. Att pappa sen mumlar fram ord som: ”Ojdå, här har vi något att sätta tänderna i.” Eller ”Här fanns det gottigottgott” när han känner mina knölar, klumpar och stela muskler blir jag mycket tveksam. Med dessa knölar och denna smärta har ju jag dragit slutsatsen om att jag har ryggcancer. En obotlig och mycket svår cancer. Men pappa säger att jag är lite stel, och att han mer än gärna ska knåda till det där. Jag får helt enkelt lita på den som gått en kurs. Fast nog får jag förbereda mig på cancerdiagnosen ändå.

Så hur känns det i ryggen idag tänker ni nog.
Om jag har haft ont i min rygg förrut, så tar jag tillbaka allt jag sagt. Jag har aldrig, aldrig någonsin känt som jag känner i ryggen nu. Det känns som att jag har blåmärken under huden, jag är öm i muskler jag inte ens visste fanns och jag kan forftarande inte knyta skorna utan att låta som en gammal tant med alla dessa ”uff” och ”ååååhhh”.
Men någonstans känns det lite bättre. Så någonstans har det kanske hjälpt.
Men jag ställer mig ytterst tveksam till om jag frivilligt lägger mig på den där massagebänken igen.

Annonser

Entry filed under: Allmänt. Tags: , , , , , , , , .

Och där faller ännu en tår… Michaelsson bjuder in till jul, del 1

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Michaelssons Twitter

Snabbfakta

Jag inbillar mig att jag är bitterljuv och extravagant. Jag är i vilket fall som helst oerhört tveksam till livet, tillika känslomässigt störd. Utöver dessa defekter bor det en hel del trams här.
november 2008
M T O T F L S
« Okt   Dec »
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930

Mest klickade

  • Inget
stats for wordpress

%d bloggare gillar detta: