Sagan om skogspromenaden

20 augusti 2008 at 16:30 Lämna en kommentar

Jag vet inte riktigt hur ni gör när ni behöver samla kraft och energi. Jag vet att jag i alla fall uppskattar skogspromenader allra mest i det syftet.
Och när det gäller skogspromenader så har jag en liten vända jag kan gå i skogarna på gamla militärområdet. Problemet är att mitt i skogsidyllen störs jag ständigt av stora gula skyltar som varnar om amunition som ligger slängd överallt, eller stora fula baracker som användes till något viktigt då, eller varför inte det allra värsta, dom hysteriskt fula skjutbanorna. Nej, så avslappnande är det inte direkt. Snarare irriterande.

Så idag tänkte jag minsann att jag skulle utforska skogarna i Naturreservatet. Fråga inte var gränsen går mellan militärområdet och naturreservatet. Men en stolt skylt meddelar att det minsann finns ett naturreservat där uppe. Så mot Shwerwood skogen tänkte jag och svängde in på första bästa skogsstig.

De första 500 meterna var ljuvliga. Precis sådär som man vill ha det. Sen fick jag hoppa över en liten bäck. Det såg jag bara som charmigt, inget annat. De följande 500 meterna var lika fina som den första etappen. Sen råkade jag på något sätt hamna på ett kalhygge. Eller rättare sagt, för ungefär 15 år sedan var det ett kalhygge, så all sly och all växtlighet hade vuxit sig tätt intill varandra och räckte mig till pannan ungefär. Så det var trångt, lerigt och inte alls så skönt och avslappnande. Nåja, jag tänkte att jag kan väl lika gärna fortsätta rakt fram. Någon gång måste jag ju komma fram någonstans. Och det gjorde jag. Jag svängde höger och passerade en fin liten skogsdunge, sen svängde jag vänster och passerade den där bäcken igen. Jag svängde vänster en gång till och insåg plötsligt att jag var vilse. Jag hade villat bort mig själv i den djupaste av alla skogar. Och jag hade ingen aning om åt vilket håll jag skulle gå åt. Jag var vid det här laget ganska lugn fortfarande och fortsatte med raska steg rakt fram. Någon gång måste jag ju komma fram någonstans där jag kanske känner igen mig.

När jag gick där och spatserade höll jag på att kliva i en hög med hästbajs. Aha! Det går hästar här. Då kan jag inte vara helt vilse och snart borde jag komma fram på en större väg. Så tänkte jag i alla fall tills jag insåg att dessa stigar är inte ens i närheten så breda så att en häst kan ta sig fram här. Det betyder med andra ord att något annat stort djur har passerat denna stig. Och här slås jag av fullständig panik. Jag känner mig jagad av både älgar, björnar och kanske en och annan varg. Jag inser att jag kommer dö här ute i skogen. I en ful rosa tröja.

Pulsen ökar och jag andas snabbare. Jag måste ut härifrån!
Jag försöker tänka klart men allt jag kan tänka på är att jag inte alls vill bli uppäten av ett djur. Jag ville ju bara gå en avslappnad och skön skogspromenad. Hur gick det här till?
Men av någon anledning stannar jag till. Och jag lyssnar. Plötsligt hör jag en bil. En bil! Jag springer mot ljudet. Flåsar högt och springer som om det gällde livet. Utan att lägga märke till det så ramlar jag ut på en väg. En asfalterad väg. Och jag nästan kysser asfalten under mina fötter och känner genast igen mig. Den där timmen jag har virrat runt vilse i skogen hade alltså lett mig till vägen som går till hoppbackarna. Alldeles nära mig. Jag reser mig upp innan någon ser mig sitta där på backen och flina lyckligt och går sakta hem till mig igen.

Hädanefter får jag fortsätta titta på baracker och skjutbanor när jag går på mina skogspromenader. Den lilla äventyrsmänniskan dog litegrann idag. Och det kommer ta lång tid innan jag vågar mig ut på nya vägar.

Annonser

Entry filed under: Allmänt. Tags: , .

Busted! Dagens i-lands problem

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Michaelssons Twitter

Snabbfakta

Jag inbillar mig att jag är bitterljuv och extravagant. Jag är i vilket fall som helst oerhört tveksam till livet, tillika känslomässigt störd. Utöver dessa defekter bor det en hel del trams här.
augusti 2008
M T O T F L S
« Jul   Sep »
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031

Mest klickade

  • Inget
stats for wordpress

%d bloggare gillar detta: