Vissa kallar det för kultur.

23 juli 2008 at 23:53 1 kommentar

Ikväll är det cruising i Falun. Det betyder att killar som dessa kommer belägra staden med all sin charm. När jag passerade Falun i min lite lätt sena buss (alldeles ensam i såklart) stod bilarna på rad, jag kunde känna hur avgaserna lägger sig som ett täcke över gatorna och skinnvästar och boots syntes överallt. För att inte tala om brylcrémes luggen.

Jag är som så många vet uppvuxen med en far vars talanger är många. En av dom, är hans dolda raggarkunskaper. En gång raggare, för alltid raggare är ett uttryck som borde användas lite oftare. I pappas ställe stämmer det nog ganska bra. Nog har han sålt alla amerikanska bilar, han använder inte västar längre och bootsen har han ställt långt in i garderoben. Men nog ser jag glimten i hans öga när det vankas cruising och hans gamla raggarvänner finns i närheten. Och är det inte så att raggargenen kan föras i arv? För det är kanske inte av en slump att jag lyssnar på rockabilly, suktar efter män i 50 tals kläder och kan nog säga att ”dra nät” är den bästa dansen om uppfunnits.

Men det betyder inte att jag åker runt i en mattsvart och skitig buick, dricker hembränt ur dunken, lyssnar på eddie meduza och visar röven för hela stan. Nej, det är snarare så att jag uppskattar 50 tals kulturen, som raggarna har smutsat ner.

Och om man läser på wikipedia om raggarna så framstår dom nästan som rovdjur. Där kan man läsa att dom framförallt finns på glesbygden och i mindre orter. So here it is. In Dalarna. Glesbygd, små orter och det kryllar av raggare överallt. Ja, i alla fall en dag som denna. Resten av året håller dom sig ganska gömda och diskreta, dyker upp ibland på ställen som Mariannes och skränar en del, men för det mesta kan det gå flera veckor innan man får syn på en fullfjädrad raggare.

Så med detta är jag lite besviken att jag faktiskt jobbar inatt. För det finns något vackert med att sitta och beundra, häpnas och förfäras över dessa vilddjur som går runt på gator och torg mitt ibland oss.
Fast det är klart, jag har ju själv funderingar på att göra en karriär som raggare. Min storebror gav mig den underbara idén för en tid sedan. Alla fester behöver ju ändå en raggare för att det ska bli en höjdar fest. Och tänk er att man hamnar på en fest utanför glesbygden. Inga raggare! Så hädanefter kan man boka upp mig som fest-raggaren. Mitt namn är Steve och jag finns för erat förfogande.

                             

Annonser

Entry filed under: Allmänt. Tags: , , , .

I’m a survivor Separationsångest och hunger

1 kommentar Add your own

  • 1. CybJoh  |  24 juli 2008 kl. 18:22

    Steve var en underbar festraggare

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Michaelssons Twitter

Snabbfakta

Jag inbillar mig att jag är bitterljuv och extravagant. Jag är i vilket fall som helst oerhört tveksam till livet, tillika känslomässigt störd. Utöver dessa defekter bor det en hel del trams här.
juli 2008
M T O T F L S
« Jun   Aug »
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
28293031  
stats for wordpress

%d bloggare gillar detta: