När allvaret belägrar mig som en strandad val

16 juli 2008 at 05:16 Lämna en kommentar

Jag ska inte hymla med det. Jag är galet avundsjuk på kvinnor och män som har hittat sitt kall. Som känner ända in i benmärgen vilken väg dom ska gå och vad som är rätt och fel. Själv sitter jag fortfarande med skyhöga förväntningar och väntades på något stort.
Det behöver inte ens vara stort förresten, bara det är något. Något som kan visa mig, vart och när jag ska ta steget, välja mellan valen och verkligen bestämma mig.

Alla säger att jag är ung, och att jag har all tid i världen på mig at bestämma mig. Det må vara sant, men om vi gör en verklighetskoll så har det redan gått ett par år sedan jag blev fri. Fri från ett skadligt förhållande, fri från gymnasiet, fri att göra precis vad jag vill.

Och än har jag inte gjort något riktigt smart val. De mesta har varit små nitar, de flesta män har varit oåtkomliga, de flesta drömmarna har grusats sönder.

Jag vill verkligen tro att om jag inte har någonting så har jag ingenting att förlora, men jag är samtidigt både för feg, trygg och alldeles för lat för att satsa allt det där som jag ju egentligen inte har.

Jag kan inte hålla på att leta efter den perfekta grenen hela tiden. Jag kommer sluta som en väldigt ensam apa då. Och jag måste försöka överkomma min lathet. Det står ganska mycket på spel just nu. Inte bara min själsliga lycka och mitt välmående. Inte bara min längtan efter handen att hålla, eller rösten att sakna. Inte bara saknaden av mental stimulans. Det gäller allt. Det gäller mig.
Och jag slåss med mig själv när jag periodvis är sådär oförskämt glad så jag förtjänar ett nackskott eller liknande för att känna lite pessimism, och periodvis totalt likgiltig inför allting.

Hur ska jag kunna förändra reglerna i spelet? Hur ska jag kunna slåss som en enad front istället för en splittrad trupp?

Jag vet inte hur många gånger jag har sagt det. Både till mig själv och till alla andra, men nu räcker det faktiskt. Jag är så eländigt trött på osäkerheten och den fullständigt uttröttande kampen som jag ger upp redan innan jag hunnit börja på riktigt.

Dessutom är jag trött efter att ha suttit 8 timmar och spelat The Sims. Som om det ger mig mer stimulans och beslutmöjligheter. Men vad gör man inte för att fördriva lite tid på denna guds glömda arbetsplats?

Annonser

Entry filed under: Allmänt.

Ibland felar det Förresten…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Michaelssons Twitter

Snabbfakta

Jag inbillar mig att jag är bitterljuv och extravagant. Jag är i vilket fall som helst oerhört tveksam till livet, tillika känslomässigt störd. Utöver dessa defekter bor det en hel del trams här.
juli 2008
M T O T F L S
« Jun   Aug »
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
28293031  

Mest klickade

  • Inget
stats for wordpress

%d bloggare gillar detta: