Godnatt

Nu går jag och lägger mig.

Eurovision

Jag har tittat på delfinal 1 av Eurovision song contest. Jag är mållös. Något har hänt. Eller har det alltid varit så här dåligt? Mina ord räcker inte riktigt till. Jag tar mig därför friheten att citera min vän Flander:

”Är detta det slutgiltiga beviset på att gud är död? Eller i alla fall i koma? Jag tror jag stänger mina öron och ögon nu. Kulturell skymning över Europa”

 

Vänskapligt

En av mina vänner, som jag dessutom kan kategorisera som en av mina bästa vänner, börjar gå mig på nerverna. 

Jag får trucklaster med skit kastat på mig, av ingen anledning. Man får hela tiden ge, ge, ge energi och glädje, men det man får tillbaka väger inte upp till det som man måste ge. Han tar förgivet att jag alltid finns där, och när jag för en gångs skull inte svarar, då blir an sur istället. Han sitter och öser ur sig struntsaker om andra vänner som jag tycker om, och jag får ibland till och med försvara honom i situationer som jag ens inte har med att göra.

Men jag har tröttnat lite. Jag älskar honom, villkorslöst, som en tredje bror. Men jag orkar inte lyssna, ge bort, ställa upp och offra allt för att han ska bli nöjd. Och idag tänkte jag säga det. Jag tänkte berätta hur jag känner, på ett lugnt sätt, utan att han ska behöva försvara sig. Bara lägga det framför honom. För han är nog inte medveten om situationen. Men jag fegade ur och sa ingenting. Jag teg och lyssnade på hans problem (som i mina öron inte ens är några problem, men som i hans värld såklart är livsavgörande).

Och nu känns det som att jag förlorat chansen till att berätta. Är det ens värt att säga något? Kommer det leda till något bättre? Eller kanske till det sämre? Kommer han hålla sig undan, eller kommer han göra sig till?

Oavsett vad så är det ett känsligt läge. När man tror att man känner någon så väl, och så bra. Så visar det sig att han egentligen är en hög med skit som jag inte orkar med längre, hur gör man då? Jag vill ju verkligen inte mista honom. Nej, det är han, eller rättare sagt, det har han fram tills nu varit för bra för.

Tiden kanske löser det hela. Eller så blir det värre. Fortsättning följer skulle man väl kunna säga. 

Din kajplats i etern

Jag skrev ett mail till P3. Inte anonymt och inte direkt skrytsamt. Men dom läste upp det.

Sådana saker får en att känna sig lite mallig. Det och min brevväxling med den där komikern. Vad blir nästa steg? Kanske en egen radioshow? Eller varför inte ett tv-program när vi ändå håller på.

Jag kommer ha glömt det här om 5 minuter. Jag ville bara tala om.

Pilutta er.

bajshög

Jag är lite trött. Och jag känner mig lite distansierad.

Det betyder inte att något särskilt har hänt. Det känns väldigt mycket just nu bara och jag orkar inte riktigt hänga med.