En bra start på dagen är grunden för ett fortsatt gott leverne under dygnets resterande vakna timmar.
Synd bara att jag imorse vaknade och sträckte lite extra på mig. Nöjd. Jävligt nöjd. Jag tänkte att det var Fredag. Vilket skulle innebära pizza och öl. Folköl på folkölskolan.
Jag nynnade på världens bästa textrad: ”Spela freestyle med fräck musik” och satte igång radion. Där fick jag veta att det var Torsdag. Inget annat än torsdag. Jävla helvetes torsdag. Jag hatar ju torsdagar. Visst har jag nämnt det förrut? Jävla torsdag och jävla soppa.

Och jävla, jävla, jävla, jävla spindel som låg på skrivbordet när jag kom hem. Stor som fan, vilket resulterade i snabb hyperventilering och något som lät som ett tyskt flygalarm i några minuter. När jag senare tog mig samman för att eliminera fanskapet med en stulen tidning om konsthantverk så visade sig spindeln vara det där gröna (stjälken?) från en kvisttomat. Men jag slog ändå. Hårt och dödande.

Och här sitter jag nu. Rastlös. Trots stereosnusande och pubertetsdunkadunka i form av Placebo. Vad gör ni?

Jag satt nyss och skrev ett jävla långt blogginlägg om mina låtsasvänner Elefant-Hasse, Rut och Krabban. Det gick så långt att jag fantiserade ihop att jag och Elefant-Hasse hade någon slags kärleksrelation. Jag inbillade mig att vi sjöng Morrissey låtar, snusade lössnus och drack kaffekask ihop mest hela tiden. Och lite portvin då och då.
Jag beskrev hur jag brukade sparka honom på smalbenen, först det högra och sedan det vänstra, som en jävla ninja. Och hur han då brukade jaga mig i korridorna med ett jävla tjutande. Men jag är för snabb för honom. Han hinner aldrig ikapp mig.
Jag låtsades att vi åt knäckebröd ihop och att han brukar luta sin rynkiga och sträva haka mot min axel ibland. Eller att han brukar handla tamponger och choklad åt mig när jag är sådär jävla grinig och livsfarlig.

Jag raderade det inlägget. Det var helt enkelt en vild fantasi som spårade ur.
Jag ber om ursäkt för det.
Imorgon är det jag som går fram till Elefant-Hasse och förklarar för honom att det fan får vara slut på det här spelet nu. Det är över.
Jag kan motivera det hela med att det umgås med honom är som att upptäcka avföring på händerna efter ett toalettbesök fast man har tvättat sig med lösningsmedel och rotborste.

Jag bestämde mig för att sätta ett internetförbud efter 23:00. Då ska jag ligga i sängen och läsa en av alla dom där böckerna jag vill läsa men aldrig hinner läsa eftersom jag sitter framför datorn hela nätterna.
Nu sitter jag och tröstäter müsli direkt ur paketet framför datorn. Jag stirrar på klockan och ser den slå om till 01:22.
Jag känner mig besegrad och besviken.
Jag är våt, undernärd och förnedrad.
Jag inser att jag är vuxen nu.
Att jag måste agera vuxet.
Men jag vill inte vara vuxen.
Det är borgarnas fel.
Allt är borgarnas fel.

Imorgon börjar internetförbudet. Okej?

Var på Konsum och handlade förut, inga mängder, bara lite färskvaror och krafs. När jag kom hem och skulle packa upp varorna så blev jag lite paff. Ur min matkasse hoppade plötsligt Adam Alsing upp. Ni vet den där jävla sk Tv-4profilen och radiokillen. Jag blev inte bara paff utan även förbannad, gillar inte karln över huvud taget. Kollade kvittot för att försäkra mig om att jag inte köpt någon jävla Adam Alsing.
Snus 38.00
Morötter 6.90
Adam Alsing *.**
Yes 44.90

Jodå, visst hade jag köpt Adam Alsing, eller ja, köpt och köpt. De hade ju inte tagit betalt för honom. Ringde Konsum för att reda ut missförståndet med butikschefen. Enligt honom hade Tv-4 skickat honom fel förra veckan. Han skulle till någon jävla småstad och mucka gräl men hamnade tydligen på Konsum. Enligt butikschefen ville inte Tv-4 ha honom tillbaka. Och Konsum hade nu tröttnat på att ha Adam Alsing springandes omkring i butiken för att göra pinsamma tv-galor. Det verkar ju vara det enda karln är kapabel till. Så nu menade butikschefen att Adam Alsing var mitt ansvar – ”Vi orkar inte se det där jävla mongot längre” Därför hade de lagt honom i min matkasse.
Jag har nu två alternativ:
Alt. 1 – Adoptera Adam Alsing
Alt. 2 – Slå ihjäl Adam Alsing

Det är lite knivig situation tycker jag. Inte riktigt redo för ett adoptivbarn, och slår jag ihjäl honom så kommer jag nog drabbas av nervöst samvetskval. Just nu sitter han och spelar Tv-spel. Tjatar ändå maniskt om galaklädsel och tacktal.
Jävla cp-unge.
Hör jag ett ord till om en tv-gala  klubbar jag ihjäl honom. Men jag måste sova på saken. Orkar inte fatta beslut nu.

Man vet att man
1. pratar om sin avföring alldeles för ofta 2. har kommit sina kurskamrater väldigt nära när man får en så här fin lapp direkt på morgonen.

Inledde dagen med en lyxig lördagsfrukost, knäckebröd och kranvatten. Jag tycker att det är viktigt att det känns att det fan är helg. Att man gör något utöver det vanliga. Lördagen fortsatte med lyxigheter på årtusendets sämsta second hand butik i Årjäng. Nu är det pingstkyrkan som driver den. Man ska inte vara dum mot dom små stackarna. Men ett par finare saker skulle dom behöva för att få den butiken att gå runt om man säger så. Där fyndade jag absolut ingenting. Jag är för snål för sådant numera. Snål och jävligt trött.
Trött för att jag är uppe till halv sex på mornarna och tycker att det är lagomt med fyra-fem timmar sömn. Jävla helg.
Ge mig tillbaka min vardag!

Jag har inhandlat yogurt, müsli och snus. Helgen är räddad skulle man kunna säga.
Utanför är det ett evigt och mörkt regn. Det står stilla. Och mina ögon svider.
Det kan bero på att jag lyckades peta in maskaraborsten när jag skulle bättra på mig lite.
Oavsett anledning så svider det. Men nu tar vi helg på det här.

Jag lever i en sorgsen tillvaro. Veckodagarna spenderas stående med krum rygg vid fönstret där jag blickar ut över omvärlden. Väggklockan tickar. Utanför mitt fönster står omvärlden still. På helgerna unnar jag mig ibland en pall att sitta på, men omvärlden står ändå still. När ögonen tåras alltför mycket går jag till sängs och blir liggandes där alldeles för länge. Jag tror att jag senast var lycklig någon gång 1992. Det var då jag hade en kanin. Men kaninen lämnades bort efter några månader. Underbart är kort som dom säger.
Men även om livet är allmänt stillastående så finns vissa glädjeämnen. Det är:

Bomullstopps – Antar att de är avsedda för att rota med i öronen och kanske för att avlägsna sminkrester med. Vissa människor kanske rotar med dom i andra kroppsöppningar, men jag använder bommullstops konsekvent i öronen. Och det är väldigt skönt. Jag kan tänka mig att det är ungefär så det känns att ha samlag med en annan människa.
Chips– Chips är gott, oavsett vad ni säger. Det finns inget bättre än att trycka i sig obscena mängder chips, helst med mycket smak, och sedan må dåligt över det i ett par timmar, eller varför inte flera veckor. Nackdelen med chips är de eviga prasslandet med påsen och alla smulor som lägger sig i alla veck och vrår.
Dvärgar – Att se dvärgar på tv gör mig lyrisk och det får mig att studsa upp och ner i soffan prisandes Gud. Jag fnittrar och pekar och tycker att det är väldigt roligt. Sedan inser jag att jag regerar som jag gör bara för att dvärgarna i själva verket skrämmer mig som fan. Då förbannar jag först mig själv för att jag utsatt mig för att titta på spektaklet. Sedan förbannar jag högljutt Gud för att han tillåter eländet och det slutar med att jag står och slår med nävarna mot betongväggen.

Efter att sådant inträffar brukar jag gå till fönstret igen. Där står jag med dystra ögon och blödande händer och skådar en värld som står still.

Jag som hoppades att hösten skulle bli lång i år…

Hur tillbringar ni er onsdagskväll?

Själv har jag lyssnat på klassisk gitarr i en timme. Vilket otyg. Spanska, smöriga och romantiska låtar från 1600 talet. Live dessutom. Killen satt och smekte gitarren precis så som han aldrig kommer smeka en kvinna någon gång. Nåja, jag fick betala 10 kronor för att äta en vegankaka till det hela. En kaka som inte innehåller något smör eller mjölk alltså. Ingenting sådant. Och det betalade jag för.
Pengarna går till en god sak. Några bönder i Indien. Kul för dom. Men hur svårt ska det vara att få äta en kaka med riktigt smör i någon gång?
Jag kompenserade det hela med att dricka ofantliga mängder med varm choklad. Laktosinnehållande såklart. Min mage kommer inte vara imponerad av det beslutet. Inte heller mina grannar som jag delar toalett med.

Älska folkhögskola.

Älska det!