Hörru du…

Svår separationsångest och koncentrationssvårigheter gör att den här bloggen inte fungerar riktigt som den ska.
Men vi har ju hängt ihop i två år nu och vet ju att sånt här händer ibland. Det kommer stunder med jämna mellanrum då jag tvivlar lite på dig och ditt sätt att hantera våran relation. Och nej, jag menar inte att jag är den bästa på att plåstra ihop såren och få det att fungera igen.
Just nu är jag bara lite trött. Jag har mycket annat att tänka på.
Jag håller på att bli vuxen förstår du. Jag bryter mig fri från något och skapar mig något nytt. Något mycket finare. Och jag vill verkligen att du ska vara med på det, men kanske inte just nu. Låt mig få återkomma när det känns bra igen. När jag kan lita på att vi är ärliga mot varandra och när vi inte sliter så hårt på allt som är fint och kreativt.

Ikväll serverar dom dessutom korvlåda på skolan. Vore det inte fint att fokusera på den smaken istället för den här småsura som vi haft en tid nu?
Bra. Då säger vi så.
Vi ses snart.