Nattlig rapport från den varmaste lägenheten på Kungsholmen

När jag kom till Stockholm idag trodde jag att jag antingen skulle dö, eventuellt döda någon annan som straff för denna oerhört vidriga värme. Men än så länge har inget blod gått till spillo. Jag och Helena har spenderat kvällen i nyttighetens anda med både sallad och fruktkalas. Ja jag vet, det låter lite vidrigt….men vad gör man inte för att få kompisar. Helena har dessutom bjudit på en hostmeducin som verkar vara sänt direkt från gud. Säljs receptfritt på apoteket tydligen. Jag är besviken över att jag aldrig hört talas om dundermedicinen Bisolvon förrut. Vad har jag haft för barndom egentligen? Mamma säger ju att om vi andas själv är allt lugnt. Och om vi har lite svårt att andas säger hon snabbt att lite frisk luft har ingen dött av. Så är hon min mamma. Öm och moderlig.

Klockan närmar sig halv två snåret och vi (jag och Helena) har precis gått och lagt oss. Panik och ångest lägger sig som ett täcke över oss och försöker vagga in oss i tanken att vi ska upp 07.00 imorgon bitti. Vad har vi gett oss in på egentligen? Hur mycket är jag egentligen beredd att offra för världens bästa band? Tydligen en hel del sömn.