Ett ögonblick Michaelsson…

…du har bara en timme kvar på ditt arbete, sen är du fri som du själv uttrycker det. Hur menar du med fri?
Jo men jag behöver inte jobba mer. Bye bye jobbet. Hello skola säger jag.

Okej, så det ska bli skola för dig. Vad blir du när du är klar då?
Ingenting mer än en fattig konstnär. Men säg den som inte varit det i början.

Du ska alltså läsa konst? Det låter ju fascinerande. Är det någon särskild genre inom konsten som intresserar dig mest?
Nja, alltså…jag ska…lära mig att måla. Typ. Och tova. Och dreja. Kanske sy lite. Man vet aldrig riktigt.

Ah. Folkhögskola? Är det inte det bara att skjuta upp vuxenlivet ännu ett år?
Jo, det är meningen också.

Så hur spenderar du din sista timme på din arbetsplats nu då?
Jag har alltid drömt om att lämna mitt jobb med att skriva ”Fuck” på alla skärmar, och kanske några tangenter urplockade ur tangentbordet. Men jag hann inte riktigt med det. Så istället äter jag en yogurt som lämnar en bitter eftersmak i munnen.

Några sista ord så här på sluttampen?
Njae….alltså…jag kommer kanske sakna några av tackorna här på jobbet. Men jag kommer tillbaka, dom behöver inte vara lugna.
Jag ska bara äta upp min yogurt här, sen kommer jag gå ut genom dom här dörrarna som vilken annan morgon som helst.

00:16 Insiktsfull

Jag börjar se jävligt sliten ut efter fyra månaders nattarbete. Vilken tur att det här är min sista natt. Mitt sista arbetspass. Slutjobbat. Finito.

Om dagarna borde jag egentligen sova länge och väl. Men eftersom jag har gjort det till en livsuppgift att lura sömnsystemet så gör jag helt andra saker istället.

Jag äter sushi och slickar i mig det sista av wasabin. Visste ni att man kan ha wasabi till allt? Pasta, gröt, kakor. Ja allt. Ni borde testa.

Emelie tar Fredag och dricker lite vin. Och håller mig i handen.

Jag smular ner Emelies soffa och matta när jag försöker äta ost och kex. Hon säger att det inte gör något. Men jag vet nog att om en månad eller så kommer en faktura på en dammsugning i onödan.

Vi spelade tv-spel. Jag är världshistoriens sämsta tv-spelare och förstår ingenting. Emelie får en ny anledning till att peka och skratta åt mig. Men det är okej. Jag ska träna upp mig och mycket snart kommer jag vinna över henne i Mario Party.

Olle kommer hem och äter upp resterande kex och ostbitar. Men då är det dags för mig att åka till syndens näste, Kupolen i Borlänge, för att jobba lite.

06:32 Stämningsansökan

Jag försöker skapa en mysig stämning här på jobbet. Sjunger en sång, dansar ett par steg, spiller yogurt över hela skrivbordet, det gamla vanliga. Torkar upp yogurten, visslar på en annan sång, klappar med händerna och stirrar tårögt på klockan. Släpp hem mig nu vill jag skrika till hela Borlänge. Jag vill skriva ett stort ”HJÄLP MIG!” på Kupolens fönster. Jag vill, jag vill, jag vill verkligen gå hem nu. Tänkte bara om ni undrade hur jag har det så här halv sju en Fredags morgon. Hur har ni det?

22:45: Livsfilosofi

Jag läste någonstans att alla bekymmer löser sig med hjälp av en påse chips och ett samlag. En liten påse chips har jag fixat. Men det här med samlag får nog vänta tills det blir tillåtet för nunnor att idka samlag igen. Och det lär ju dröja misstänker jag. Lucky me.

Det regnar ner i dalen…

…och har man tillräckligt stora skor är det som att åka kanot över vattenpölarna.

Men det bästa jag vet när det regnar är att träffa fina flickor, dricka kaffe och informera varandra om det allra senaste skvallret. Eller reasercha som vi säger internt.

Apple Crush, kaffe, Åsa och Cajsa.

Inatt…

..gick teven på jobbet sönder. Det exploderade om den. Jag skrek. Min kollega skrek. Sen insåg vi att vi kanske har den tråkigaste natten i manna minne framför oss. Så istället för att titta på teve har jag:

Lekt pirat. Jag gör det ibland för att roa mig själv. Argghhh.

Läst och läst och läst. Jag har läst om vampyrer och varulvar.

Ätit upp resterna av rabarberpajen. Sen blev jag illamående. Men nöjd.

Myggjagare och stålkam

 

Av någon anledning lyckas raggarna i Falu Kommun alltid få till bra väder när det väntar cruising. Och om jag hade haft en tight skinnväst, ett par rutiga skor och en pompadour frisyr som hette duga hade jag älskat cruisingen i Falun. Nu har jag varken det ena eller det andra, så med andra ord älskar jag inte cruisingen i Falun. Däremot tycker jag att att John Lindbergs trio är nedrans bra. Därför tog jag Emelie i hand och lyssnade lite på Sveriges bästa rockabillyband.

01:43 Tv-tablå

Det känns väldigt skönt att resten av natten är räddad. Det här och en svidande läpp.

Professionell allvetare

Om jag nu inte kan kategorisera mig själv om professionell bloggare, vilket jag kan tycka att jag är eftersom jag bloggar, och får betalt när jag bloggar, så skulle jag vilja säga att jag är professionell bloggläsare. Jag läser bloggar hela nätterna. Det är modebloggar hit, humorbloggar dit och en och annan tonårsblogg. Inatt har jag läst mammabloggar. Jag är helt insnöad och kan inte sluta läsa. Mammor och bebisar. Blöjbyten, karusseller, bullkalas, bebiskläder, kejsarsnitt och allt sånt som är en helt annan värld för mig.
Och jag har nu lärt mig 2 saker.

1. Tilde Fröling har en bebis på 7 månader. Visste ni det? Jag vet egentligen inte vem Tilde Fröling är. Förrutom något om något slags knark för ett tag sedan. Men hon har visst en bebis. Det här är helt nytt för mig.

2. När man är bloggare och gravid på samma gång är det mycket viktigt och väldigt vanligt att visa upp den där magen. Den där bebismagen med en navel som sticker ut och är som ett monster. Jag blir livrädd. Och det skrivs om att bebisen har vänt på sig. Vaddå…vänt på sig inuti magen? Hur vänder sig en bebis i magen utan att strypa sig själv i navelsträngen? Eller råka pluppa ur lite tidigare? Och vad händer om bebisen vägrar vända på sig? Blir det ingen bebis alls då?  
Den där magen alltså…jag vill inte se den. Jag vill inte veta vad som rör sig där inne.

Fast det vidrigaste med alla dom här gravidbloggarna och mammabloggarna är att dom är så jävla glada hela tiden. Både mammorna, barnen och de ofödda bebisarna. Aldrig är det diarré, såriga bröstvårtor, (efter amning som jag har förstått det, inte något annat) skrikande ungjävlar om nätterna, barnmatsproblem, barnvaktsproblem, foglossning ( jag har ingen aning om vad foglossning är om jag ska vara helt ärlig, men det sägs göra sjuhelvetes jävla ont) eller den här känslan av total uppgivenhet som jag vill minnas att min mamma, och alla andra mammor gnällt om i evigheters evigheter. Mammalycka = vidrigt. Det ska svida att vara förälder. Det ska bitvis kännas som ett straff. Det är därför jag fortfarande bor hemma hos mina föräldrar. För att förlänga deras straff. Roligt kan dom ha när dom blir gamla på riktigt.

Update: Jag har nu gogglat om både foglossning och förlossning. Och jag hittar den här meningen: ”Om kvinnan brustit hela vägen mellan vagina och ändtarm, så att ändtarmens slutmuskel (analsfinktern) har spruckit, dvs en större bristning, sys skadan inte av barnmorska utan av läkare”
Har någon talat om det här för de stackars gravida kvinnorna? Har något antytt att deras underliv aldrig kommer fungera normalt igen? Att saker och ting KOMMER GÅ SÖNDER? Jag är evigt tacksam till wikipedia. Tack. Ni har räddat ännu ett underliv.