Ett ögonblick Michaelsson…

…som sitter inomhus en sån här härlig sommarkväll. Vad sysselsätter du dig med?
Ja, den här värmen dödar mig långsamt. Jag kan inte längre se det positiva i att tvingas gå barbent, bararmad och med en ständig kladdig hinna på huden. För att vara helt ärlig så avskyr jag det faktiskt. Så istället sitter jag inne med datorn i knät. Fast det blir ju också rätt varmt. Då läser jag tonårsböcker om vampyrer och varulvar istället.

Det är din sista semestervecka nu. Hur känns det?
Det känns rätt bra faktiskt. Jag märker hur jag börjar bli löjligt rastlös. Det är nästan så att jag skulle kunna påstå att jag längtar tillbaka till jobbet. Fast bara nästan.

Det låter ju helt sjukt. Att längta efter jobbet när det är underbart väder ute och du är helt ledig.
Ja, må så vara. Men jag känner mig för osocial för att träffa någon. Och dom jag vill träffa är upptagna med annat hela tiden. Så jag får roa mig själv helt enkelt. Och det tröttnar jag på ganska lätt.

Om vi ska vara ärliga för en stund nu, hur mår du egentligen?
Med handen på hjärtat så är jag inte riktigt på topp. Det är svårt att sätta fingret på det men allt löser sig nog med lite våld, vilja och vaselin.

Kan det vara så enkelt att du har tröttnat?
Ja så kan det kanske vara.

Slutligen, vad önskar du dig mest av allt just nu?
Att växthuseffekten kunde sluta vara så effektiv.

Peace&Love 2009

Jag minns hur Frida Hyvönen inledde festivalen med att ge mig tuttfräs. Jag minns The Coffinshakers underbara spelning. Jag minns mitt leende och ständigt klappande med händerna när Fatboy spelade. Jag minns hur Lars Winnerbäck fick mig att gå hem. Jag minns hur solen hettade. Jag minns hur fötterna värkte. Jag minns beskedet om Michael Jacksons död. Jag minns Moneybrother som skickade runt en gästbok i publiken. Jag minns hur Faith no more avslutade festivalen med att vara festivalens bästa band. Jag minns Peace&Love 2009 som något fint, varmt och bra.

Ännu fler bilder kan ni titta på här.