Ett ögonblick Michaelsson…

…som sitter inomhus en sån här härlig sommarkväll. Vad sysselsätter du dig med?
Ja, den här värmen dödar mig långsamt. Jag kan inte längre se det positiva i att tvingas gå barbent, bararmad och med en ständig kladdig hinna på huden. För att vara helt ärlig så avskyr jag det faktiskt. Så istället sitter jag inne med datorn i knät. Fast det blir ju också rätt varmt. Då läser jag tonårsböcker om vampyrer och varulvar istället.

Det är din sista semestervecka nu. Hur känns det?
Det känns rätt bra faktiskt. Jag märker hur jag börjar bli löjligt rastlös. Det är nästan så att jag skulle kunna påstå att jag längtar tillbaka till jobbet. Fast bara nästan.

Det låter ju helt sjukt. Att längta efter jobbet när det är underbart väder ute och du är helt ledig.
Ja, må så vara. Men jag känner mig för osocial för att träffa någon. Och dom jag vill träffa är upptagna med annat hela tiden. Så jag får roa mig själv helt enkelt. Och det tröttnar jag på ganska lätt.

Om vi ska vara ärliga för en stund nu, hur mår du egentligen?
Med handen på hjärtat så är jag inte riktigt på topp. Det är svårt att sätta fingret på det men allt löser sig nog med lite våld, vilja och vaselin.

Kan det vara så enkelt att du har tröttnat?
Ja så kan det kanske vara.

Slutligen, vad önskar du dig mest av allt just nu?
Att växthuseffekten kunde sluta vara så effektiv.

Peace&Love 2009

Jag minns hur Frida Hyvönen inledde festivalen med att ge mig tuttfräs. Jag minns The Coffinshakers underbara spelning. Jag minns mitt leende och ständigt klappande med händerna när Fatboy spelade. Jag minns hur Lars Winnerbäck fick mig att gå hem. Jag minns hur solen hettade. Jag minns hur fötterna värkte. Jag minns beskedet om Michael Jacksons död. Jag minns Moneybrother som skickade runt en gästbok i publiken. Jag minns hur Faith no more avslutade festivalen med att vara festivalens bästa band. Jag minns Peace&Love 2009 som något fint, varmt och bra.

Ännu fler bilder kan ni titta på här.

Hälsningar från en tokladdad tjej med rosett i håret

Nu har jag packat om min väska. Jag är förberred på regn, diarré, magsår, värmebölja och armsvett. Jag är berred på kollektiv, griniga mornar, långa nätter och fantastiskt bra musik. Nu flyttar jag till Borlänge och tänker inte lämna staden förräns Peace&Love-festivalen är över. Nu jävlar Svante!

Bildvisning

Dagarna och midsommar på Öland firades ungefär så här. Fler bilder (inte alla 500 dock) kan ni kika på här.

Syskonen Tüff

Min lillebror alltså. Han ser så jävla hård ut. Han verkar så ond. Elak. Arg. Framförallt kan man tro att han är true. True Black Metal alltså. Fast jag vet att han lyssnar på Morrissey, jag vet att han hatar ost, jag vet att han skrattar hejdlöst åt Ronny&Ragge. Så jävla tuff är han alltså inte. Fast han spelar rätt tuff musik. Säger dom. Jag vet inte. Men min lillebror alltså. Står och pekar finger åt kameran. Det skulle varken jag eller min storebror få för oss att göra. Aldrig.

Godmorgon mitt i veckan

Vilken tur att solen ligger och trynar ett tag till. Min hud hade inte riktigt klarat av fler soltimmar så snabbt inpå. Inte efter mitt ”jag-vill-ligga-jätte-många-timmar-i-solen-bara-för-att-jag-kan-maraton” som jag hade igår.

Jag ska nu återgå till att pricka av saker på min lista. Listor hit och listor dit. Jag kommer inte undan trots semestern. Alltid dessa listor. Men det håller mig på spåret så att säga.

Appropå semester och dess följder

Visste ni förresten att man tydligen kan ta över 1200 bilder på några dagar utomläns? Jag har fått ner mängden bilder till 550 just nu. Ska jag lägga upp allihop?

Ett ögonblick Michaelsson

… som nyss kommit hem från Öland och har två semesterveckor kvar. Hur känns det?
Tack det känns kanon faktiskt. Öland var som att vara utomlands. Man förstår inte vad dom säger, matkulturen är konstig och var man än går skiner solen. Regnet som föll tänker jag inte nämna. Och det här med två veckor kvar av semestern känns rätt bra. Jag ska nog försöka stå ut i alla fall.

Vad har du för dig?
Så lite som möjligt. När jag vaknade imorse smorde jag in kroppen i någon slags skyddande lotion och sprang sedan ut på gräsmattan för att bränna sönder den stackars huden. Sagt och gjort. Sönderbränd är jag. Och svettig. Men det är väl sånt här man gör när man har semester? Jag har dessutom nyss hört Tomas Ledins nya låt. Det var festligt och intressant. Han är rolig den där karln. Blivit komiker tydligen.

Anar jag en ironisk ton?
Kan så vara.

Hur fortsätter dagen?
I exakt samma slappa anda. Jag borde kanske tvätta, äta och bajsa. Sånt där man gör varje dag annars.

Fortsätter resterande vecka i samma anda?
Herregud nej. Peace&Love-festivalen börjar ju vilken dag som helst nu. Har ni varit med mig på festival någon gång? Jag är hemsk. Vidrig. Och framförallt jävligt cool, om ni frågar mig. Pinsam om ni frågar någon annan. Jag har ett späckat schema som jag följer slaviskt. Om jag är nykter står jag på sidan av och håller armarna i kors, är jag full står jag i mitten, sjunger, dansar och klappar händerna tills jag faller ihop i en liten hög. Annars brukar man kunna se mig i Langos kön.

Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?
Det står mellan Jan Björklunds avgång och fred på jorden.

Midsommarfirande

Jag gjorde det. Jag lyckades packa allt i den lilla väskan. Jag är mycket stolt över mig själv.

Så nu väntar jag på att bilen, en Volvo v50 ska komma rullandes på gatan. Sen åker vi. Bort bort bor. Ända ner till Öland. Självklart har jag med mig folkdräkten så vi kan midsommardansa lite.

Puss

Om att packa en väska full

När jag ska packa inför en resa, oavsett var jag ska, eller hur länge jag ska vara borta gör jag alltid likadant.
Jag tar alla mina kläder och slänger dom i en hög. Sen tar jag upp ett plagg åt gången och gör en nogrann bedömning om det ska följa med, eller om det får stanna hemma. Allt som ska stanna hemma hamnar på gungstolen. Resten lägger jag på resväskan. Sen kommer nästa steg. Då tar jag högen som jag vill ha med och granskar den igen. Inser att den är alldeles för stor och att jag faktiskt bara ska vara borta i fem dagar. Så då får jag gallra igen. Tillslut har jag en bunt kläder (fortfarande för mycket kläder såklart) som jag pressar ner i en resväska med våld, vaselin och ren jävla vilja.

Sen kommer nästa steg. Necessärerna. Minst två, ibland tre måste jag ha med mig. Vilket jävla påhitt. Jag kommer ändå gå osminkad alla dagar. Fast det är klart, i min fantasi kommer jag möta mannen i mitt liv på Öland. Ja, en fiskargubbe med sydväst och skepparkrans alltså. Man ska alltid vara förbered för det värsta, eller det bästa.

Just nu är min enda tröst att Samuel säger att han enbart ska ha med sig ett par kalsonger och en tandborste. Det lämnar ju faktiskt massor av plats till mig i bilen som jag tänker utnyttja till fullo.