00:18 Det här är bara början

Att jobba natt är lite som att dra en lottovinst. Man vet aldrig riktigt när man får sova nästa gång. Idag drog jag tyvärr en nitlott och sov bara ett fåtal timmar, vilket nu har resulterat i att jag hällt i mig två kannor kaffe. Fast inte kaffet från jobbet. Då trillar jag ju av stolen. Men man skulle lindrigt kunna påstå att jag är lite på gång nu. Speedad. Uppjagad. Upphetsad. Lite sugen faktiskt.

Så jag sitter här och knappar på tangentbordet. Jag skriver in namn och adresser, telefonnummer och andra siffror. Jag ser till att snåla människor får sveriges bästa tidning, utan att betala fullpris för den. Det är mitt jobb. Knapp knapp knapp. 30 kuponger dit, 30 kuponger hit. Jag är som en duracellkanin. Det underlättar inte heller att min kollega har årets värsta fyllehicka. Ja, hon är inte full alltså. Hon bara låter som ett surt gammalt fyllo. Vilket gör att jag sitter och pekar och skrattar. Och hon blir förbannad och försöker bota hickan. Men det går ju inte! Det vet ju alla att det inte går att bara bota en hicka sådär. Den måste gå över av sig själv. Eventuellt jagas bort med mobbing.

Nu tar vi en snus på det här.

Man vet…

…att man fortfarande är ett töntigt kent-fan när man fnissar för att man har så här många olästa meddelanden.