Gone fishing

Trafikledningen på mitt jobb fick nys om mitt blogginlägg om mina utbrytarplaner. Dom hälsade vänligt att istället för att göra det komplicerat så erbjuder dom mig att kompa tre timmar. Enkelt och inga konstigheter. Allt detta utan att jag yttrat mig i min chefs närvaro om eventuell kompledigt.

Min blogg har förändrat världen tidigare. Och återigen bevisar jag att den gnälliga lilla människan med en gnällig och tramsig blogg kan komma jävligt långt. Ja, att kompa 3 timmar är att komma jävligt långt.
Tack.

In i minsta lilla detalj

Av någon anledning är jag ur form idag. Jag är trött, grinig, oerhört trött och förbannat otrevlig. Jag har jobbat i 66 minuter och försöker komma på en plan hur jag ska kunna ta mig härifrån.

Plan A:
Jag lånar min kollegas barn och går hem för vård av barn. Denna konstiga låtsasfrånvaro som jag längtar efter att få untyttja när jag skaffat mig riktiga barn, inte låtsas barn eller andras barn, utan alldeles egna och riktiga barn.

Plan B:
Jag får ett plötsligt anfall av spytourettes. Dvs att jag spyr högljutt och skriker könsord mest hela tiden. Ingen vill ju ha mig här då. Ja, det skulle kanske vara Ida, men hon räknas inte i det här sammanhanget.

Plan C:
Jag gräver ett litet hål med hjälp av sax och tuschpennor precis bredvid min plats, och när ingen ser så kryper jag ner i det där hålet, ålar mig ut över kupolen och krålar mig sen längs marken i en kilometer ungefär. Jag tänkte lämna en lapp på tangentbordet också där det står något i stil med: ”Gone fishing”.