Dom här jävla kvällarna

Det värsta är inte att jag ligger hemma med en plågsam förkylning som dödar allt runtomkring mig. Allt jag vill, önskar och drömmer om. Det värsta är nog ändå att jag får alldeles för mycket tid över för att hitta tillbaka till dom där tankarna. Och minnena. Om att allt kanske hade varit annorlunda nu om jag aldrig…om jag aldrig hade sagt som jag sa. Eller om jag aldrig hade gjort som jag gjorde. Eller tänk om jag bara hade vänt mig om och gått därifrån på en gång.

Det är lite sent att sitta här och ångra något som aldrig egentligen var mitt fel. Det är dumt att sitta och klandra någon som inte betyder någonting för mig längre. Men ibland smyger det sig på. Den där känslan. Som påminner om ilska, hämnd och frustration.

Men det finns ingen anledning till att hämnas. Det finns ingen anledning till att älta. Men fan vad jag önskar att det aldrig hände. Den där blicken, dom där händerna. Den där doften som jag fortfarande inte klarar av utan att bli illamående. Och sista gången jag kände den där doften och mötte den där blicken visste jag att allt var över. Och att jag äntligen var befriad. Men ibland önskar jag att jag kunde prata om det. Bara sådär lite, när alla minnen dyker upp. Det skulle vara så enkelt. Och så fint. Men den enda som egentligen förstår har flyttat så många mil härifrån. 5 år med henne har gjort allt bättre, och lättare. Men nu är jag ensam. Och ibland lägger jag på så mycket som jag inte behöver bära. Och då blir det så jävla tungt.

Och nu förstår ni ingenting. Men tack för att ni finns. Det är nog mest snoret i näsan och slemmet i halsen som talar nu.

07:15

Jag vaknade lite för tidigt, men jag försöker ligga kvar i sängen. Jag snyter mig 3 gånger, harklar mig en lång stund och tar en halstablett. Jag lyssnar till mina hjärtslag och sen nynnar jag på någon annans hjärtslag.

Lite fler bilder

Åh. Min storeror har lagt upp Stellas bilder från helgen. Så jag bjuder på dom med. Jag inser dock att jag måste komma på nya poser, det här funkar inte längre.

Bilderna från Göteborg

Hemma hos Micke och Stella är allt så otroligt 50 tals fint.

Och så har dom den sötaste lilla katten. Sixten har både diabetes och fruktansvärt illaluktande gaser. Men han är rar så det räcker till och blir över.

Micke tog med mig till den hemliga dejten. Och när jag fick veta att det var Per Morberg började jag svettas oerhört mycket och darrade på handen. Jag klarar inte av överraskningar, än mindre när det handlar om män som Per Morberg. Men jag stod lydigt i kö och var mycket glad.

Till Sandra i guld. Mycket vackert. Som tur var sade jag inte allt det jag ville säga. Då hade någon ringt polisen och jag hade blivit klassad som en stalker på riktigt.

Jag och Gabbis satt och pratade om det där. Hur galen man blir när man träffar någon person som man beundrar och tycker så mycket om. Gabbis leder än så länge med många pinsamhetspoäng när det kommer till kändisar.
Jag tog aldrig någon bild på Gabbis. Fråga mig inte varför. Jag var nog så upptagen med att både shoppa upp alla mina pengar, men framförallt spendera tid med en av mina favoritkvinnor. Ja, Gabbis alltså. Vi åt årets första glass på en trappa i solskenet. Det var mycket fint.

Min bror som naturligtvis var en sjuk vekling hela helgen

Det bjöds in till Burlesque-fest på Tip the Velvet. Rockabillyfrisyr och prickig klänning på.

Och så snörades det såklart en hel del korsetter. Den där korsetten som gjorde att det tog en evighet att gå på toaletten med Stella. Men det var det värt.

En mycket fin Anna och en väldans fin Stella.

Det är fint att posera så här

Saker och ting måste rättas till ibland…

Alla var så fina. Jag var så upptagen med att titta på alla fina kläder och tatueringar.

Det bjöds på operasång och striptease. Mycket fin kombination.

Vi avslutade kvällen på Avenyn. Och plötsligt blev det sommartid och vi ramlade hem med ömma fötter vid halv sex på morgonen.

Men det var en av dom finaste helger. Snart åker jag tillbaka.

It’s true…

Jag är den sjukaste katten i den här delen av stan. Och ja, det är nog mest synd om mig i hela hela världen just nu.

Det här är inte okej

Vad fan är det här? Jag vaknade upp med ont i kroppen och ont i halsen. Jag antar att min storebror faktiskt var sjuk på riktigt och lyckades dessutom smitta av sig till mig.

På tåget

Spårvagnen kom lite för snabbt. Så jag hann aldrig krama om min bror och hans fästmö sådär ordentligt. Det var synd. Och det är nästan så det gör lite ont att åka hem. Det blir så när man träffar så mycket fina människor och får vara med dom man tycker om.

Men det ska bli fint att komma hem igen. Och jag har massor med energi med mig, sånt som det varit ont om ett tag nu. Fast just nu är jag hutlöst bakfull. På ett tåg med massor av barn. Rödhåriga och snoriga barn. Skit också!

Från götelaborg!

Har ni varit på burlesque-fest någon gång? Om inte har ni missat något underbart. Ni som har förstår hur jävla bra jag har det.

Förresten…den hemliga dejten. Det var ingen mindre en den underbara och fantastiska per morberg. Bildbevis kommer.

Just nu älskar jag er alla hur mycket som helst.
Puss

Det här med överraskningar

Min bror och hans fästmö säger att vi har en hemlig dejt klockan tolv. Och jag tycker inte om överraskningar. Men jag hoppas det är Lasse Kronér. Då skulle jag bli fasligt glad.

Just nu:

…sitter jag i kortedala med en diabetessjuk katt i knät, en svägerska som frenetiskt söker ALLA jobb hon kan hitta och en förkyld bror som ligger och sover. Jag tror inte jag har träffat min bror när han varit frisk på flera år. Jag misstänker att det är ett försök till att dölja ett drogmissbruk. Så jag ska ägna helgen åt att ta reda på hur det verkligen ligger till.