Jag gör som eliten

Enligt min statistik kan jag räknas som en stor bloggare. Eller…rättare sagt enligt mitt ego räknas jag som en stor bloggare. Och eftersom alla stora bloggare har en frågestund då och då så tänkte jag följa deras fotspår.
Så, kom igen nu, fråga vad ni vill. Jag svarar på ALLT, oavsett om det är skamligt eller pinsamt. Kom igen nu. Bring it on!

Man måste se det positiva

Mmm…vilket bra beslut det var att börja snusa igen.

Michaelsson berättar

Det finns några personer på mitt jobb som har s.k ”Sandra-pauser” flera gånger per dag. Då sitter dom och har högläsning från bloggen. Det är ju oerhört smickrande och fint på alla sätt och vis. Jag menar, det är väl det man vill uppnå med en blogg? Ett ständigt begär efter mer. Men det här begäret har naturligtvis några nackdelar. Tex. att jag ständigt är jagad av dom här personerna, jag vågar inte ens gå förbi deras rum, för jag vet att det kommer skrikas efter mig.
Och har jag aldrig haft bloggångest tidigare får jag det definitivt det nu. Hur mycket skit kan jag egentligen hitta på att skriva om?

Det största problemet just nu är att jag behöver gå på toaletten och fylla på min vattenflaska. Men då måste jag passera deras rum. Häromdagen fick jag till och med posera på ett idolkort som ni ser här. Och här står jag nu. Akut kissnödig och törstig. Och nej, jag kör inte på överlevnadskortet med att dricka mitt eget urin. Jag får helt enkelt sitta kvar här tills dom går hem för dagen. Allt detta för jag har absolut ingenting att skriva om, mer än att jag är oerhört kissnödig såklart. Och jag är livrädd för två arga tjejer som inte får sitt bloggbehov stillat av Michaelsson.

Beslutet är fattat

Okej, nu kör vi igång det här spektaklet. Jag har inhandlat två dosor snus. En stark och härlig General, och en lite mesigare med smak av granatäpple. På vägen slängde jag två paket cigaretter och känner mig genast mycket gladare.

Jag inbillar mig att jag numera är tillräckligt envis för det här lilla projektet. Och att jag utan problem kommer kunna sluta snusa om en månad eller två, när jag är helt rökfri. Och tills dess, inte ett ord om det här igen i bloggen. Inga ångestladdade ”jag-behöver-en-cigg-annars-dödar-jag-någon” inlägg skall förekomma här. Om jag ens yttrar mig om det måste jag bestraffas. Vad jag förtjänar för straff är upp till er att avgöra.

Sådär ja, in med snusen nu och så blir det här bra.

Det här med rökning igen

Jag sitter här och funderar på om idag är dagen då jag ska börja snusa igen. Då borde jag ju samtidigt kasta cigaretterna och bara hänge mig åt snusandets mystiska krafter. Kommer jag bli en bättre människa då? Kommer jag känna mig hälsosammare? Kommer allt bara lösa sig och falla på plats? Vi tror på det. Så here we go. Snus in. Cigg bort. Ni tror väl på mig?