När snön föll…

..satt vi till fyra på morgonen och drack gin tillsammans med Johnny Cash. Och jag vågade fråga, och du vågade svara. På allt som jag undrat. Allt. Allt som förstört och förgört. Sen bäddade du åt mig i din soffa och jag kunde inte låta bli att le. Om det var spriten som roade, eller det faktum att allt är så annorlunda vet jag inte. Och jag hatar att jag är så hängiven och envis när jag tror att det sentimentala är viktigare än sanningen. Men jag älskar känslan av att veta…veta allt.

Klockan är snart 12

Och här i Gävle är det snökaos. Jag är lortig och förnedrad. Jag behöver mat, typ nu. Det går bra med vad som helst. Jag tänker mig något med fett. Mycket fett. Gärna transfett eller något liknande. Men först ska jag leta reda på tågstationen. Om den inte har snöat in dvs.

Är det jag som luktar illa förresten?

Se sådär.

Och nu då? Jo, nu kom spriten fram. Efter ett par öl på någon slags krog. Ja, en vattenpipa står det på bordet också såklart. Och Johnny Cash i högtalarna. Fan. Ska vi ta tag i spriten kanske? Bli bla blo. Nu så. Puss.

Och jo…jag skuklle kanske vilja säga några saker,. Men vi tar det sen helt enkelt. Puss