Vad är det nu då?

Men din dumma lilla flicka. Det borde du väl ha fattat redan från början att allt det du trodde på inte fanns. Vart fick du det ifrån förresten? Det var väl en av alla fantasier såklart. En av alla dagdrömmar som du sitter och målar upp eftersom allt runt omkring dig är alldeles för intetsägande och tråkigt. Dumma idiot! Du kunde se det rakt framför dig, men du blundade bara och målade upp nya bilder. Skyll dig själv att du sitter där nu och tycker det svider och sticks, om du tycker att det kliar och irriterar. Det är bara dina fantasier som gjort dig sårbar nu. Det är bara dina bilder som får dig att känna så här. Visst kunde hon ha sagt något, och han kunde ha varit tydligare, och hon behövde ju inte ljuga så länge. Men i slutändan är det ditt fel. Helt och hållet ditt fel. Du behövde aldrig ha inbillat dig något från början. Se det från den ljusa sidan. Nu är det ännu en man som visar sig hålla sig inom ramarna för vad män är kapabla till. För vad män tycker. För vad män ser. Ännu en man du nu kan fnysa åt och inte ens se åt. Och nu har du ju bevisat att du kanske skulle gå efter magkänslan och förnuftet i framtiden. Inte efter vad dina hormoner och ditt löjliga lilla hjärta säger. Hon gjorde ett val bara. Det var ju ingenting planerat. Hon bara gjorde valet att hålla käften om det. Skulle inte du gjort det i hennes kläder? Och vad spelar det egentligen för roll? Du är för fan vuxen nog att fatta att det här bara är patetiskt. Ja, patetiskt är vad det är.

Men ändå kan jag inte sluta älta det.

En liten tanke

Vid tretiden inatt stod jag och Michelle och hade allsång på Depeche Mode låtar i hennes kök. Detta har medfört att jag lyssnat en del på just Depeche Mode idag. Och ibland blir man lite nyfiken på hur det skulle låta om Depeche plötsligt började samarbeta med andra artister. Hur skulle det t.ex. låta om Metallica och Depeche Mode gjorde en låt ihop? Så här kanske:

Eller något lite modernare kanske. Om Depeche Mode gick med att jobba ihop med både Fall out boy och Sean Kingston, då hade det kanske låtit något åt det här hållet:

Fast det mest otippade vore kanske om Britney Spears blev medlem i Depeche Mode. Då hade det låtit så här fint:

Och visst vore det lite roligt ändå om Depeche Mode och Eurythmics kunde göra en fin bit ihop. Då hade det varit så här bra:

Så här jobbar jag

Jag sprang iväg och inhandlade söndagstidningarna och två trisslotter. Nu jävlar ska det skrapas fram pengar här!

Update: Trisslotter är bluff. Det är väl aldrig någon som vinner på det? Skitlotter!

Lucköppning

Plötsligt minns jag att jag tyckte den där vakten på Engelska var min typ av kille. Och jag minns hur jag står där full som en kaja och gör alla mina kvinnomoves med ett fånigt leende på läpparna. Han tyckte nog att det var väldigt smickrande att en blekfet vinglig tjej som skrek osammanhängande försökte ragga upp honom. Jag måste sluta med det där. Titta på män. Jag blir ju för fan det pinsammaste man kan hitta i en låda med trams.

Söndagspoesi

Blir så jävla förbannad när folk menar att jag är bakfull. Jag är bara trött. Lite lortig. Förnedrad. Och har kanske en smula vätskebrist. Vilket gör att häller i mig vatten som om jag aldrig smakat dessa vätskedroppar tidigare. Och så en kopp kaffe. En äcklig jävla kopp kaffe. Här på jobbet har vi kanske det äckligaste kaffet man kan uppbringa i den här delen av landet.

Igår hade jag kvalitetstid med Michelle, som jag i vanliga fall jobbar med lite titt som tätt. Men igår korkade vi upp en flaska vin och ägnade 4 timmar åt att göra oss iordning för att gå och äta en bit mat. Så jobbar vi helt enkelt. Jag sa till Michelle att jag absolut INTE vill vara bakfull på jobbet imorgon, samtidigt som jag svepte ännu ett glas vin. Och här sitter jag på jobbet igen, inte för att jag egentligen är bakfull. Snarare lite trött som jag redan sagt.

Häromdagen antydde jag att jag skulle gå och möta påven. Jag mötte aldrig påven, men igår mötte jag Grönhoff. Och så var jag på Engelska. Fast inte i Falun. Utan i Borlänge. Och jag kan tala om att skillnaden är minimal.

Och nu måste jag återgå till jobbandet. Och jag måste lära mig att lyssna på mig själv.

Kyss och klem.