Den här känslan som jag har är inte min

Vi ändrade några traditioner för den här julen i min familj. Istället för att slösa pengar på onödig konsumtion beslutade vi oss för att köpa en julklapp till oss själva istället. Något vi var värd. Något vi ville lägga pengarna på.
Pappa och min lillebror misslyckades brutalt med projektet, då dom satt tomhänta på julafton. Snopet. Jag och mamma däremot var duktiga och hade ett varsitt paket. I hennes paket låg kanske det finaste man kan ge sig själv. Kent boxen. I mitt paket låg två bilder som symboliserar min barmhärtighet och ödmjukhet. Eller ja, jag vill åtminstonde tro att det är så. Fotografierna föreställer Antony. Han är 9 år och bor i Kenya med sin mamma. Antony är mitt fadderbarn. Istället för att ge något till mig själv gav jag till någon annan. Mitt ego fick sig naturligtvis en puff, samtidigt som mina pengar kanske kan hjälpa någon annan mer än dom hjälper mig just nu.

Jag har skickat julklappar och brev till Antony och jag ser på den där bilden, möter hans blick varenda kväll. Och just då kan jag inte låta bli att känna mig tacksam och glad för det som finns. För det jag har. Trots att det finns någon som ständigt säger att jag är otacksam. Han har ingen aning om hur fel han faktiskt har. Det finns ingen som är mer tacksam än jag. Jag är kanske dålig på att visa det för omvärlden, för dom som behöver få bekräftelse på att dom är bra och är hjälpsamma. Men jag ser det inte som min uppgift att fylla på någons låga bekräftelsenivå. Men snart kanske han inser att att tacksamhet är det enda jag har kvar.

You gave me fever

Någon mellandagsrea blev det inte idag. Istället har jag legat hemma och gjort allt i min makt för att reda upp den här sjukdomen jag dragit på mig. Och när jag ligger här och tittar på tv, på alla möjliga och omöjliga program, inser jag att jag aldrig i hela mitt liv kan tillåta mina eventuellt framtida barn att titta på tv. Har ni sett High School Musical någon gång? Om ni har det förstår ni vad jag menar när jag säger att det kan vara rent av skadlig. Ni som inte har sett det, dont do it! Ni kommer vilja tvätta era ögon med sulfa efter något sådant vedervärdigt.

Det var inte det jag ville säga egentligen. Jag ville mest påpeka att det är lite synd om mig just nu. Med förkylning och apelsinbrist. Farmor säger nämligen att man ska äta mycket apelsiner vid förkylning. bla bla. Nu känns allt lite osammanhängande och förvirrande. Hej.

Måndagsmorgon

Det är kallt. Det är måndag. Klockan närmar sig sju.

Jag har varit vaken i fyra timmar snart, om det inte är mer. Jag minns inte om jag såg på klockan när jag vaknade första gången. Feberyran gör mig svag och orkeslös. Jag har gjort mitt allt för att döda febern, och den gav med sig tillslut. I alla fall för stunden. Tanken är att jag idag ska inspektera mellandagsrean. Det är det här man ser fram emot hela året. Om man räknar bort rean efter nyår när dom i princip skänker bort allt som ingen vill ha, men som jag utan problem att kan ta hand om.

Jag tänker att jag måste ha en nyårsblåsa. Något fint, men heltäckande. En burka vore det bästa, men jag vet inte om jag borde dricka sprit i en sån. Jag får helt enkelt hoppas på att det inte har varit alltför många tjockisar och länsat bland klänningarna. Då blir jag förbannad och smittar ner alla jag ser.