05:59 Och här kommer andra andningen

Det finns inte så mycket att sysselsätta sig med när klockan närmar sig sex. Så jag har roat mig med att inspektera kändisar. Ja, det finns få saker här i livet som roar mig så mycket som kändisar.
Ja, det skulle väl vara folk som medvetet förstör andras bilder.

Laila Bagge står och poserar med en ung, snygg och fräsch kille. Förmodligen hennes nya fling. Hennes f.d. man Anders Bagge är inte så svartsjuk av sig. Så länge han får vara med. Överallt.

Restaurang Kvarnen firade 100 år och tänkte ta en fin liten personalbild. Men, sen när började Darth Maul jobba inom restaurangbranschen?

 

Ja, jag får snart gå och lägga mig.

04:25 Det är oktober

 

Min arm är täckt med snöflingor som sitter fast för livet.
Men utanför faller dom fritt. Nu är det 53 dagar kvar till Julafton.

04:12 Jag saknar att sova på kvällarna…

…men mest av allt saknar jag dagsljuset

22:53 En liten gratulation

 

Idag gratulerades den här killen. Mongot. Ceasar. Nicklas. Lillebror. Kärt barn har många namn sägs det ju.
Av mig fick han en ihopskrynklad lapp. Det var ett presentkort på en tidningspremunation. Han verkade inte helt nöjd med presenten. Men det kommer från hjärtat. Det är ju den enda rättigheten man har med syskon. Att ge urusla och skojfriska presenter. Och det är inte långt kvar till jul. Så jag tycker att båda mina bröder kan förvänta sig något storslaget och magnifikt.

Den här fina presenten fick jag ju av honom när jag fyllde år.

Kvittering

Jag gjorde det! Jag gjorde det för fan. Jag köpte ett paket cigaretter. Idiot!

Michaelsson – Ågren: 1-1

En liten tanke.

Jag vet vad jag ska göra när jag blir ledig. Jag ska ansa, rengöra, vårda, skölja, färga och göra allt sånt där som behövs, men som jag aldrig har tid med. Jag ska tortera mig själv för att försöka göra någon skillnad. Och skillnad blir det ju. Och skönt är det.

05:23 Ja, den sentimentala tiden är inne.

I bakgrunden står tv:n på. Den visar en dokumentär om andra världskriget. Jag hör orden, men jag orkar inte titta. Jag blir för påverkad. Eller så är jag kanske rädd för att inte bli tillräckligt påverkad. Eftersom orden matas fram. Om och om igen. Man mattas av tillslut. Tyvärr.

Jag har försökt läsa min bok, men orden vill inte riktigt stå still. Jag är naturligtvis trött. Och jag känner mig okoncentrerad. Jag sneglar lite på tv:n och försöker blunda. Jag tänker på annat. Fantiserar upp storslagna scenarion där allt ter sig lite annorlunda. Där saker och inte inte riktigt är vad man tror att dom är. Där det inte är som här. På riktigt.

Jag vet att jag borde säga något. För att få fram det bara. Ut i luften. Låta honom höra. Men jag är lite för blyg. Lite för ängslig. Jag hörde att någon tagit mod till sig. Gjort det jag vill göra. Sagt det jag vill säga. Men jag har inte samma ork.

Och mitt i allt så tycker jag att allt funkar bra. Jag tycker om det jag gör. Jag tycker om det jag tänker. Det jag känner. Och det jag har. Men detaljerna då?

22:43 Det här med gamla vänner.

Jag vaknade av att telefonen ringde idag. Och eftersom jag inte kände igen numret svarade jag. Trött men artigt.
Och vem var det inte om en kär gammal vän. En sån där vän som man delade mycket med som yngre, men som man sen växte ifrån. Hon flyttade sen till en helt annan del av Sverige, och kontakten därefter har varit relativt låg. För att inte säga minimal.
Hon befann sig nu i Falun, och ville så gärna så gärna ses. Och jag hade mer än gärna träffat henne. Men någonstans kunde jag inte förmå mig att ändra alla mina planer för att träffa henne. Jag vet inte varför. Men någonstans kändes det inte riktigt lika viktigt som jag tidigare tyckt.

Jag somnade om och vaknade istället av mig själv senare på eftermiddagen och träffade en god, trygg och gammal vän. Så värst gammal är han inte. Men han har släpat med rätt länge. Därav ordet gammal.

Och här sitter jag, suger på minttabletter som en galning eftersom röksuget har växt sig starkare under dagen. Men nu sitter jag ju där jag sitter och kan inte göra så mycket åt det hela. Förrutom att smaska på tabletterna såklart.

06:35 Om röven själv får välja

Vi har haft en stoltestarparty inatt. Jag och min kollega har sprungit omkring och testat i princip varenda stol som finns på det här bygget. Men det fanns inga stolar som var skönare än dom vi har redan. Det var en tråkig insikt. Men vi sysselsatte oss en stund i alla fall. Och inte fick min röv något skönare att sitta på för det.

22:51 Ett samtal som säger allt om ingenting

Och där kom samtalet jag inte alls ville ha. Men jag förstod att det skulle komma. Ett samtal som inte bara får mig att bli en smula avundsjuk, det får mig att bli sentimental och minnas bättre tider.
För där står han framför en scen med europas tuffaste band. Och här sitter jag på en obekväm stol och är maximalt uttråkad.
Jag svarar. Och jag lyssnar. Och jag hör.

Vader. Polsk dödsmetal. Jag blir varm i hela kroppen och ler stort. Vader.