Ännu en felhormoniserad dag

Jag som trodde att jag inte kunde sova sämre än vad jag gjorde igår. Tänk så fel man kan ha. Idag vaknade jag 12:08. Jag tror att det kan ha varit min fyllda urinblåsa som fick mig att stiga upp. Och när jag ändå var vaken så började magen kurra. Så i med lucnh. Och sen var jag ju klarvaken.

30 minuter senare sitter jag på den där motionscykeln vi har här hemma och tittar på ”Blodd Diamond” med Leonardo DiCaprio. Jag svettas, har kramp benen och min stjärt har sällan känt en smärta som jag kände idag. Till råga på allt fäller jag ju en och annan tår såklart. Ja som jag beskrev igår är ju kroppen felhormoniserad. Jag grinar åt allt. Men efter 45 minuter hade jag lyckats cykla 6 km. Tanken var att sen försöka sova lite mer, men då lockar Emelie med en liten fika med sig själv inräknad, och Susanna som är på besök från Uppsala.
Ja, något sådant kan jag ju inte säga nej till såklart.

Och nu sitter jag här hemma igen. Pappa ligger och sover och mamma är fortfarande borta. Hon den lilla fyllekajan har spenderat de senaste två dygnen på en stor stor båt tillsammans med andra gamla fyllekajor. Dom har färdats mot Tallin och tillbaka. Så ni kan tänka er att jag och pappa har inte ätit ett riktigt mål mat sen hon åkte i Söndags. Men nu funderar jag på om jag ska laga lite mat ändå. För att imponera. För att briljera. För att bevisa för mig själv att man tydligen inte behöver så mycket sömn som alla andra verkar tro.

02:07 Michaelsson behöver roas

Jaha. Jag känner mig en smula uttråkad. Varför är det ingen vaken nu som kan roa mig? På msn är det endast tvivelaktiga kontakter som jag inte ritkigt känner för att konversera med vid den här tiden. Det finns en viss risk att jag kommer spendera en timme eller två framför dataspel för barn. Men det är perfelt underhållning för min del just nu. Ja det är bättre än ingenting alls faktiskt.

Jag har mitt i all tristess och all trötthet försökt fånga dagen. Nej inte på carpe diem sättet. Utan på det fotografiska sättet. På bilddagboken ser ni dom.

Lite musik

Psst…ska jag berätta vad jag lyssnar på just nu?
Ett litet axplock från den säck med låtar som jag hatälskar för stunden.
The Drifters – This magic moment.

Jag vet att det varken är Johnny Cash, Depeche, NIN, eller något åt det hållet. Det betyder inte att det är uselt för det. Nej, tvärtom. Lyssna och njut en liten stund.

01:36 – Mitt missbrukande har ibland inga gränser

En gång i tiden var jag en extrem planeringsmänniska. Detta var nog framförallt under gymnasiet då jag dels pluggade relativt hårt (ja, allt skolkande gjorde ju att man hade en del att ta igen hela tiden), jag jobbade, framförallt så tatuerade jag en hel del, så det kändes ju ganska vesäntligt att planera sin tid och allt man skulle göra osv.
Varenda liten sak jag skulle göra skrev jag ner. Oavsett om det gällde fika med vänner, äta ett äpple, sova middag. Allt var jag tvungen att planera in. Det fanns inte en möjlighet till spontanitet i mitt schema då.

Sen tog jag studenten, blev arbetslös och jag kunde nästan slänga min kalender. Det fanns absolut ingenting att skriva ner. Man kan ju inte skriva ner hur länge man ska ligga i soffan, eller tv-tablån. (Tv-tablån memorerade jag istället). Och det har varit ganska skönt att inte behöva vara beroende av en kalender som jag mer eller mindre använde som en bibel tidigare. Men jag har saknat det. En fulltecknad kalender visar i alla fall att man har ett aktivt och intressant liv.

Nåja, så intressant behöver ens liv inte direkt bli bara för att man skriver ner allt man ska göra på ett papper. Men nu har jag hamnat i planeringsträsket igen. Jag skriver upp allt jag ska göra, allt jag måste komma ihåg, och jag börjar skriva ner dom små detaljerna igen.
Och helt ärligt så känns det underbart bra. För alla desa listor, alla dessa ”måste göra” och ”kom ihåg” sätter lite fart på min annars så lata lekamen. Jag gör det jag skriver upp, och även om jag fortfarande kan ta OS medalj i kvalitetstid med mig själv så känner jag mig mycket nöjdare.

Men det finns såklart en fin balans mellan att ha koll på saker och ting, och vara totalt beroende och missbrukar en kalender. Jag måste se till att behålla balansen lite bättre den här gången. Ska man hålla med sånt där så måste man se till att man inte hamnar i samma missbruk som jag gjorde då.
Men ett litet återfall får väl vem som helst unna sig?