I min familj beågr vi synd!!!!

Jag håller på att gå i taket. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jag är totalt chockad!

Här har jag städat upp i mitt rum, och självklart hittar jag både en och två tomma påsar som jag lydigt går ner en trappa med för att lägga i ”tomma-påsar-lådan”.
När jag drar ut lådan finner jag till min förskräckelse att någon i detta hushåll (jag behöver inte nämna några namn) har vänt hela världen upp och ner! I den ”tomma-påsar-lådan” ligger inte längre tomma påsar. Nej, där ligger det numera små fryspåsar, folie, cellofan och annat trams. Men inte en enda tom påse!

Jag öppnar vartenda skåp, varenda lucka, jag tittar t.om. i kökssoffan (eftersom min mormor har sin påsar i kökssoffan så tänkte jag att personen i fråga tar efter henne och lägger tomma påsar på det dummaste stället någonsin). Men ingenstans hittar jag dessa tomma påsar.

Det slutade med att jag skrev en arg lapp och lade den på bordet med min tomma påse bredvid. Haha! Jag har vunnit detta slag, men vem kommer vinna kriget? Jag är mycket chockad över att någon har tagit detta beslut utan en demokratisk omröstning. Vi är faktiskt tre i det här hushållet. Okej att jag och farsan tillhör en minioritet (vi varken städar eller lagar mat överdrivet ofta), men måste vi diskrimineras för det??

Mamma, jag har bara en sak att säga dig. Gör inte om detta igen. Rasera inte min värld. Den lilla trygghet jag står på. Hur vågar man bryta en tradition så stark att Gustav Wasa himself hade kissat på sig av detta? *sandra hytter med fingret mot sin kära moder*
Vi måste reda ut detta. Jag vet att det inte kommer bli lätt. Men i ett demokratiskt samhälle kan vi inte ha det på detta sätt!

För att reda upp saker och ting….

Okej. För att reda ut det här med gummistövlar till kräftfisket.
Eftersom jag är totalt livrädd för båtar, så vägrar jag sätta mig i båthelvetet. Det är dessutom det tråkigaste med hela kräftfiske grejen. Det roliga, själva sporten, är att gå längs strandkanten och plocka dom med håv. Att inte ni fattar det är ju beklagligt.

Nu ska jag städa upp lite i det lortrum jag till vardags lever i. Jag tror mamma kan uppskatta det. Jag tror nog jag skulle uppskatta det oxå. (Nej, fråga inte varför jag städar så ofta…jag är den stökigaste människan i Europa)

En liten blick in i framtiden

Jag har funderat lite grann på det här med nytt jobb. Det är inte så att jag akut behöver byta arbetsplats. Men någon gång inom en snar framtid så borde jag kanske tänka på vad jag ska göra med mitt liv.
Så jag tog tag i saken, bokade en massa arbetsintervjuer och snackade med en syokonsulent om vad jag skulle kunna tänka mig att syssla med.

Det som är bra med dagens teknik är att när man går på en arbetsintervju idag så tar dom en bild på en samtidigt. Jättebra funktion tycker jag. Nu kan  man ju sitta hemma och bläddra bland bilderna och välja vad som faller en i smaken.

Vill ni se vilka jobb jag sökt?

 

Det här med musiker är kanske ingen dålig idé. Ja, det beror väl på hur musikalisk man är såklart. När jag berättade för min syokonsulent att jag gärna ville vara med i några av världens bästa band tyckte hon det lät som en strålande idé. Och eftersom jag tydligen ska gifta mig med Dave i Depeche tänkte jag att det kan ju vara intressant att testa förhållandet ett steg längre och jobba tillsammans. Min audition till kent gick sådär. Jag passar bra tillsammans med grabbarna, men när jag sa att kent var ett jävla bögnamn så blev dom förbannade och slutade prata med mig. Skit oxå!

 

Men så tänkte jag att man kanske skulle ha ett gediget jobb. Ett arbete där man räddar liv, där man gör något viktigt för mänskligheten och samhället. Brandman kanske. Jag får ju möjlighet att spana in alla dessa män som jag avgudar. Men jag vet inte, det här med eld och värme är kanske inget för mig.
Sjuksköterska då? Detta gedigna och gamla yrke som faktiskt tilltalar mig en hel del. Ja, varför inte. Så länge man får gå runt med operationskläder på och den där snygga hättan så är jobbet mitt!

 

Men när jag ändå håller på att bestämma min framtid så sa jag till sykonsulenten att jag skulle vilja vara ”The King”. Hon missuppfattade mig en smula. Det var ju snarare Elvis The King som jag tänkte jobba som, inte monarken kungen. Nåja när jag ändå kom till slottet var det bara till att posera lite. Jobbet i sig kanske inte passar mig egentligen. Eller?
Det ultimata jobbet vore ju att vara Jesus. Förstå vilket ansvar man ska ha. Och förstå vilka läckra kläder man får bära. Men vilket ensamt jobb. Det är inte direkt så att man har några kollegor att vända sig till kanske.

Summa Kardemumma av detta är väl att jag kanske bör fundera lite mer seriöst kring min framtid. Fast jag tror redan jag har kommit på det. Nu har jag i alla fall sökt kurser på distans. Matte och Naturkunskap. Dom absolut tråkigaste ämnen man kan tänka sig. Men vad gör man inte för konstens skull? Eller min egen skull kanske.

Sådär gör ett proffs…

Är det någonting som jag är duktig på så är det att missuppfatta tider. Eller i alla fall missuppfatta vilken slags tidsrymd jag har att jobba med. Varje gång jag ska med bussen är det samma sak. Det slutar med att jag springer som en haltande älg till bussen, trots att jag haft hur lång tid på mig att göra mig i ordning. Och hur många gånger har jag inte varit bara lite försenad? Och hur många gånger har jag inte kommit lite för tidigt? I morse var en typisk morgon a lá Sandra.

Jag var helt övertygad om att jag började 07.00 idag. Det betyder att jag kommer komma försent till jobbet. Ja eftersom busschaufförerna tydligen är trött på morgonen och vägrar sätta in en buss som går tio minuter tidigare så jag hinner i tid. Nåväl, jag springer som vanligt till bussen, hinner med nöd och näppe med den, ringer till nattpersonalen som inatt var Fija och förvarnade henne om min lilla försening. Hon säger okej och somnar om innan vi hinner lägga på.

När jag väl kommer till jobbet sitter en kollega här redan. ”Du börjar 7.30″ säger hon och pekar och skrattar. Jaha, typiskt. Här har jag sprungit till bussen som orsakade nästan en hjärtattack, och jag har sprungit från bussen som orsakade enorma svettningar. Allt för att få reda på att jag ändå är en halvtimme för tidig.

Och nu har jag hunnit skriva ett helt ointressant inlägg om något så typiskt och så ointressant bara för att ni ska förstå hur jag har det. I ett försök att få medlidande, eller kanske bara få nya vänner. Vad vet jag.

Efter jobbet idag ska jag inhandla spännande saker. En plattång till mitt hår, och ett par gummistövlar till mina fötter. Förstår ni hur svårt det är att hitta ett par gummistövlar i storlek 45? Det existerar inte på denna jord. Men jag behöver ett par. Det vankas nämligen kräftfiske om någon dag. Jag vet inte om det är tjuvfiske än. Så jag vågar inte avslöja mer om detta. Tänk om det är det? Vad har jag då gett mig in på? Får jag fängelse? Får jag böter? Får jag åka brandbil? Det kan ju vara så att allt är enligt ramarna och lagarna. Och då är det ju fin fint.
Så det är bara för er motherfucker kräftor att passa er. Snart kommer Sandras nävar och rycker upp er. Allt bara för att stirra på er med oförstående blickar och kanske satsa på lite kräfthetsning.