Det är väl tanken som räknas….

När det händer något i Falun som lockar med fin fin musik och skön stämningen så är ju förvntningarna höga. Under några veckors tid har det affischerats duktigt i stan om denna kväll på Magasinet i Johnny Cash ära. Ja jag blev nästan salig av lycka av detta. Så jag tog ledigt från jobbet och tog mig dit i värme och dessutom nyktert tillstånd.

Jag kan dock tycka att om det är en tribute kväll till Johnny Cash borde det kanske vara band som spelar musik inom samma genre, eller i alla fall kör Cash låtar. Det räcker inte att bara köra två stycken och sen köra sina egna låtar. Jag skiter i dom egna låtarna, framförallt när det bara är lokala demo band som faktiskt inte låter så bra.

Nåväl, det som faktiskt räddade kvällen var Tallest man on earth som lockade med sin gitarr och sin svarta skjorta. Han körde i alla fall varannan Cash låt, och varannan egen låt. Och eftersom hans egna låtar är tillräckligt bra och passade in på något sätt så kändes det okej.

Jag har inspirerats av Gabbis blogg där hon lägger upp små videoklipp hela tiden. Så även jag filmade lite grann under den lilla tillställningen. Och framförallt för att visa vad ni missade ni som inte var där. Eller hur Emelie H? :P

 För er som inte gillar att titta på film så finns det bilder på bilddagboken i vanlig ordning.

 

Tallest man on earth sjunger Folsom prison blues:

Tallest man on earth sjunger sin egna låt It will follow the rain

Nackdelarna

Många kan tycka att jag har världens skönaste arbete när jag jobbar natt. Och jag kan utan att tveka hålla med. Men nackdelarna av att vara nattarbetare kommer så här i efterhand. Jag somnade visserligen relativt tidigt igår kväll, men vaknade oxå 02.22.

Rummet var kvavt och jag var alldeles för pigg för att ens göra ett försök till att somna. Jag går ner en trappa och lägger mig i soffan. Slår på teven och tittar på Viasat History som visar program om Marie Antoinette och om Kaspar Hauser. Vid fyra tiden känner jag hur jag håller på att somna, så jag går med trötta steg tillbaka till min säng. Väl där känner jag mig klarvaken igen. Dessutom började jag bli hungrig. Jag försöker tvinga mig själv till att ligga kvar, läser litegrann i en bok som till synes verkade bra, men som jag numera tycker är helt förkastlig och urusel.

När klockan närmade sig sju gav jag upp. Så nu har jag ätit frukost, suttit på verandan med fötterna i det fuktiga gräset och druckit en kaffekopp. Jag ska snart gå ut på en liten promenad med den där hunden som vi ska ha i 12 dagar framöver nu. Men helst skulle jag vilja gå och lägga mig igen. Men jag anar att det blir en liten förmiddagslur när jag kommer tillbaka svettig och andfådd efter promenaden.