Min far….

Jag trodde jag var den enda som uppmärksammade mannen, myten, legenden Lennart Michaelsson. Men nu är jag inte ensam om att blogga om honom. Nej, nu har jag tydligen konkurrenter.

Nåväl, konkurrenter kan jag nog inte se det som, då dom som bloggat om min kära far har ett helt annat projekt som jag faktiskt blir lite imponerad av. Jag skulle aldrig för mitt liv komma på tanken att ge mig ut på en roadtrip med tusen spänn i fickan och sen se vad som händer. Men vi har ju olika mål i livet så att säga. Jag önskar dom lycka till. Men i fortsättningen hoppas jag att du Lennart kan hålla dig borta från sådan här publicitet. Vad ska jag då skriva om?

Kolla in Lennart och roadtrade killarna här.

En nattarbetares bekännelser

 

När jag slutade mitt jobb i morse kände jag mig helt tom. Det var helt tyst. Plötsligt får jag se något som roade mig, gjorde mig upprymd och helt lyrisk.  Där kommer 5 flakmopeder på cykelvägen. Fyra av dom i fin takt efter varandra, och den sista lite på efterkälken. Hur ofta får man se en parad av sommarjobbare från gatukontoret som tar sig en liten svängom förbi kupolen innan det ska rensas ogräs? Tillsammans dessutom!

Jag har nyss vaknat efter några timmars lite lätt orolig sömn. Jag känner mig ganska trött och orkeslös, men känner mig inte helt bortanför flötet så att säga. Jag ska städa upp lite på mitt rum och koka lite kaffe. Det svider till i kaffetarmen så att säga.

Hoppas ni har en bra dag.

Snabba rader

Jag har varit upptagen idag. Okej? Med viktiga saker. Titta på naturdokumentärer, måla dödskallar och sova. Så kom inte här och var viktig och säg att jag är trist. Jag är en upptagen kvinna.

Och nu sitter jag på jobbet och äter choklad. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag kom till jobbet. Men det är lätt hänt när man ska jobba tio timmar i sträck.

Men jag gör ju mycket annat viktigt oxå. Tittar på tv, dricker pissäckligt kaffe, och laddar upp bilder. På bilddagboken ja. Lite lediga dagar, lite födelsedag, lite fest.