Det är slut snart

Okej, när man ska lägga på efter ett telefonsamtal, räcker då inte att bara säga ”Hejdå”? Möjligtvis ett ”Tack hejdå”? Varför är det någon som envisas med att säga ”Hejdå, tack hejdå, hej hej hej”? Ibland går hon på högvarv och får till det med ”hejdå hej hej hejdå hej, tack hejdå, hej hej hej hej hej”.

Men lägg av! Jag står inte ut att höra på det där.

Återigen inser jag hur fantastiskt bra jag är jämfört med precis alla andra.
Och nu är det bara 30 minuter kvar på arbetsdagen. På arbetsveckan. Det här är ju trots allt min första sammanhängande arbetsvecka sen jag blev fast anställd. Det ska jag fira med att åka till Toftbyn och duka för 90 personer.

Jobbvärk

Jag kommer ihåg när jag med en mjuk känsla i kroppen ställde mig i hissen som tar mig till våning 3 på mitt jobb. Det är snart 1 år sedan jag började här och då tyckte jag allt var spännande, fantastiskt och roligt. Numera är det med en lätt illamående känsla jag ställer mig i hissen och svär argt över att dörrarna inte stänger sig tillräckligt snabbt. Och det är med en viss huvudvärk som jag höjer mitt bord till en bra höjd när jag tidigare tyckte det var helfestligt när jag gjorde det.

För den blivande frun

Vi hade ju möhippa i Onsdags. En trevlig liten sammanstrålning med cowboyhattar, linedance och lite hundsim. För att inte glömma fåret Per.

Vill ni titta hur vi hade det? Titta då i bilddagboken.