Måndag

Efter en veckas ledighet har jag tappat allt som har med morgonrutiner att göra. Allt tar mycket längre tid. Och visserligen försov jag mig idag. Men på 25 minuter brukar jag i vanliga fall hinna både det ena och det andra. Men idag stod jag med maskaran i ena handen och ett glas proviva i den andra handen och insåg att om jag inte springer nu, och då menar jag kutar som en brunstig älg, så missar jag bussen. Så jag fortsatte sminka mig och utnyttjade de sista 20 minutrarna väl innan nästa buss väntade. Allt detta betydde att jag dock kom 3 minuter försenad till arbetsplatsen. Men vad gör det när min chef var lika sen.

Just nu sitter jag och tuggar på en banan mellan samtalen. Kravmärkt. Den smakar sött och gott. Min vatten flaska är dock tom. Och jag är för lat för att gå 24 steg till köket och fylla på nytt. Men jag överlever utan. Idag är trots allt en rätt bra dag. Efterdyningarna av festivalkänslorna sitter kvar och jag känner mig väldigt tillfreds.

Idag får vi Jämtlands besök bestående av en moster, hennes man och några kusiner. Vi får se om mormor följer med, och vi får se om jag har någonstans att sova när jag kommer hem. Sånt där kan man aldrig riktigt veta.

För övrigt har veckan några små spännande aktiviteter som än så länge är hemliga att bjuda på. Det blir nog bra bara vi kan bestämma oss.

Peace & Love

Ni kanske har missat det. Men jag har besökt Borlänge. I detta fall för peace&love festivalen. Det finns mycket man kan säga. Men man skulle kunna sammanfatta det hela med detta lilla klipp. Det är ungefär så här det såg ut för min del större delen av festivalen.

Det kommer bilder och sånt snart.

Dagens erbjudande

Jag har ju en ledig vecka från mitt jobb. Det känns skönt att de ömmande öronen får vila lite grann. Istället passar jag på att jobba på Lust&Fägring. Men idag har det inte varit en riktigt normal dag på salongen. Jag började med att inventera lagret. Och när jag säger inventera lagret så har ni ingen aning om vilket mindre kaos det är bland make up och hudvårdsprodukter där nere. Men där fick jag stå och räkna läppstift, ögonskuggor och ansiktscreme. Figurtvålarna och make up penslarna lämnade jag till praktikanterna. Nåt roligt ska väl dom få. Sedan fortsatte jag med att vika 1000 pappers ark och klippa till dom till fina broschyrer. Som om inte det vore nog fick jag sista timmen vara datasupport och tekniker. Inte för att jag tror det är en vettig tanke att sätta mig framför en dator som jag knappt hittar kontrollpanelen på. Nåja, jag löste problemet och alla var nöjda, allra minst jag.

Här hemma har vi för en liten stund sedan haft ett litet familjemöte. Rensat luften lite. Det kändes bra. Jag lekte Dr phil, tills jag fick ta på mig lite ansvar och skuld. Jag tror alla är nöjda. Men jag ser fortfarande mammas blickar när hon passerar mitt rum. Mitt lortrum som hon kallar det för. Jaja, ett steg i taget morsan!

Vet ni vad som händer imorgon? Det vet jag. Jag, mamma, pappa, Flander, lillebror och hans sambo ska spendera ett par dagar tillsammans i en två i centrala Borlänge. Det finns ingen vettig människa som skulle utsätta sig själv för detta om det inte fanns en god anledning. Och det finns det ju. Nämligen peace&love. Jag ska med hela mitt hjärta försöka få med pappa på kent. Än så länge verkar det omöjligt, men det ska nog gå på något sätt.

 

Verklighet

Jag bestämde mig redan igår kväll innan jag somnade att det skulle bli en bättre dag idag. Och det blev det minsann.

Så här på kvällen hade jag planerat att tvätta lite. För är det något jag har varit noga med sen jag flyttade hem till mina föräldrar så är det att tvätta min egen tvätt. Sen att jag varken är så bra på det, eller planerar det så bra är en helt annan sak. Nåväl, min kära mor hade redan börjat tvätta åt mig när jag kom hem. Det var fint gjort av henne. Synd bara att hon tog säcken med rena kläder. Så nu har jag en hel del lort tvätt, och alla mina reda kläder är blöta. Men tanken var fin.

För övrigt börjar det märkas att mina föräldrar har semester. Inte för att dom ligger och latar sig i onödan. Nej, det är snarare så att spänningen här hemma är ganska…spänd. Det kan vara jag som inbillar mig det oxå, jag vet inte. Men just nu känner jag mig bara i vägen. Nåja, det går snart över förmodar jag. Det står ju inte på förräns det är jul igen så att säga.

 

Skit också

Jag hatar när det händer. Batterierna i laptopen är snart slut. Och var har jag gjort av sladden?

Det blir till att leta.

För övrigt hade det kunnat varit bättre. Jag ska inte klaga i onödan, men det har varit en ganska dålig dag idag. Imorgon blir det nog bättre.

Sanningens ögonblick

Jag har lite att jobba med. När det kommer till mig själv och min verklighet. Jag har en del strider jag inte gett mig in i än. Och jag kan inte låta bli att undra när jag ska bita i kudden och bara ge mig in i det. Jag är naturligtvis för feg, och alldeles för lat av mig för att göra något åt någonting. Det finns stunder då jag känner mig nöjd. Tillfreds. Nästan harmoniskt. Jag skulle kanske inte kunna sträcka mig så långt som till lycklig. Lycka är ett fenomen som känns overkligt. Men nöjd kanske jag skulle kunna beskriva tillvaron.

Men så kommer dagarna då jag inte får något att gå ihop. När jag känner skuld, änglsan och panik inför de framtida stunderna. Dessa dagar slits jag mellan mig själv, och någon som jag varken vill eller kan vara längre. Jag får tänka efter både en eller två gånger innan jag säger eller gör något som kan misstolkas, skada mig, eller någon annan.

Om det är något jag önskar mig, är det ett enklare känsloliv. Hur snäll måste man vara för att tomten ska komma tidigt?

Peace and lööve.

Okej. Jag är laddad som tusan inför Peace&Love festivalen som äger rum om några dagar. Men jag måste ha varit full när jag suttit och kollat igenom aristerna och spelschemat. För någon månad sedan fick jag mig en smärre chock av att The Hives skulle spela. Det visste alla, utom jag. Och nu får jag en ännu större chock. Hur i hela h*vete kan jag ha missat att Woven Hand ska spela? Va? Va?

Här sitter jag och tänkte att jag skulle lyssna igenom vissa artister som verkar intressanta, som man kankse skulle passa på att se, som Jim White, eller Nicole Atkins. Och så ser jag att Woven Hand ska spela. Jag håller nästan på att tugga tungan av mig. Kent, ni kan slänga er i väggen. Likaså för The Haunted, In Flames och alla ni andra. Det är inte för eran skull festivalen lockar mig längre. Nej, så här 5 dagar innan start så är det alltså Woven Hand som får mitt hjärta att slå lite snabbare. För er mindre insatta är det han, sångaren i 16 horsepower som har ett eget litet soloprojekt. Men det är fortfarande hans fantastiska röst och hans underbara musik. Förstår ni hur stort det här är? Nej, det är ingen som förstår hur stort det är förrutom jag! Och två uppmärksamma festivalbesökare har uppmärksammat detta och kommenterat på peace&love hemsidan. Jösses. Jag måste andas. Jag är som i extas.

Nåja, utöver Woven Hand (Det är min blogg, jag tänker skriva deras namn hur många gånger jag vill) så har jag kryssat vilka band som ska ses. Och Flander, du kan vara lugn, 26 band markerat med gult, dvs band som måste ses. De 24 band som är markerade med grönt, sådana band som skulle vara trevligt att se, men inte är ett måste kan man ju kanske gå på ändå? Eller?

Jag har dock ett problem under fredagen. Jag vill hemskt gärna se hela kent spelningen, men hur gör jag då med Ellis Hooks som kommer ända från staterna för att soula till det lite i Borlänge? Det här blir kämpigt. Vilken fantastisk tur att Lennart ordnat en lägenhet som vi ska trängas i och sova skift i.

Nu: återgå till att snusa sönder mina läppar och fortsätta prata med mannen med lite lätt afasi som ringer en gång i kvarten.

Jobbigt

Då var midsommarfirandet över. Jag är väldigt glad att Johan spenderade midsommar tillsammans med mig. Jag är väldigt glad att jag var hemma med mina föräldrar. Vi hade dessutom besök av min bror, hans sambo och någon slags vän till dom båda. Mycket mat, fantastiskt god mat, trevligt sällskap och en cider eller två gjorde kvällen till en lugn men behaglig afton. Jag är nöjd.

Jag hoppas ni andra som jag missade totalt under kvällen hade det bra. Inte så bra som det hade varit om jag var där naturligtvis, men att det var lite bra i alla fall.

Det finns lite bildbevis på vi hade både midsommarblomster och massor med mat på bilddagboken.

Ingen blir direkt förvånad när jag påpekar att jag jobbar även idag. Så är det. Karma ni vet. Jag måste ha gjort något riktigt elakt i ett tidigare liv.  

Smööööööör

Men det här gör nästan att det känns värt att sitta här på jobbet och ha lite för tråkigt. Hur kan jag för mitt liv ha missat detta?

Midsommar

I ett svagt ögonblick för någon månad sedan tänkte jag: ”Att jobba midsommar går väl bra, det bör ju ge bra betalt och vad firar man egentligen på midsommar?”

Och nu sitter jag här på jobbet, spenderar timmar med att förklara för utländska inringande att det är någon slags storhelg här i Sverige. ”Its a midsummer holiday”. Men alltså inte som morden i midsomer.

Och inte får jag betalt för storhelg heller. Skit oxå.

Jag hade alltså kunnat åka till Lustebo tillsammans med vänner och annat löst folk, frysit skinkorna av mig, men druckit sprit och plockat blommor. Men mitt alternativ till midsommar är nog inte så dåligt ändå. Mamma, pappa, johan, en grill och en hel del mat. I like it.

Så glad midsommar nu då. Nästa år blir det folkdräkt och hela kittet i Leksand. Eller Rättvik.