Falun – i min rastlöshet eller i mitt hjärta?

Jag och Flander spenderade lite tid tillsammans idag, inte bara fikan som vi tog tillsammans med Micke och Johan, vi läste dessutom lite tidningar, spelade alfapet och pratade lite allmänt. Han var inställd på att ”göra något trevligt som kan lämna glada minnen” som Flander själv uttryckte det. Och vi insåg att det enda möjligtvis vettiga vi kunde göra var att besöka biografen för att sitta i obekväma stolar och betala dyra pengar för en film man ändå inte vill se. Istället spenderade vi lite mer tid åt att håna Elsborg (nej, det är inget fel på Elsborg, det är snarare oss det är fel på som inte kan ha en vettig kommunikation utan att vi spårar ur helt med diverse olika kroppsliga extremiteter och sexuella avvikelser) Och man skulle vilja påstå att det är kärnan i Falun. När man väl känner för att göra något annat än att spela tv-spel, dricka kaffe, snusa upp varandras snus eller liknande så finns det inte mycket att ta sig till. Nu ska det visserligen tilläggas att både jag och Flander egentligen har relativt höga krav på vad som är trevligt och vettigt, men vi lever ju inte riktigt som vi lär. Men finkultur med teater och litteratur är ändå några intressen som vi har. Och så mycket sånt hittar man inte här. Vi har provat Dalarnas Museum, som visserligen är under uppbyggnad men som än så länge känns tråkigt och inte särskilt intressant, varken ur ett konstperspektiv, eller ur ett lokalt intresse. Dalasamlingen känns inte så gedigen och exalterande som jag vill att den ska vara.

Men när vi satt där och var återigen lite småbittra och rastlösa (jag kan visserligen bara tala för mig själv) insåg jag att man faktiskt inte har sån stor koll på vad som finns att göra i Falun numera. Och jag önskar att jag kunde ha som mål, som en liten hobby att prova på Faluns aktiviteter. Men jag vet ju hur det blir, det rinner bara ut i sanden, det känns töntigt, eller så är det bara tråkigt och dyrt.

Vi borde starta ett band, men jag är den mest omusikaliska människan som vandrar inom Falu Kommun, och jag vet inte ens vart man kan få tag på replokal. Så den ideén kan jag nog lägga ner på en gång. Även om tanken vore trevlig, framförallt med våran grundtanke med ”Sheise blip” som uppkom mellan några burkar folköl, en liten lägereld och en vattenpipa på Kolgår’ns strand (Kålgården förmodar jag att det heter på Svenska, men vi slinter lite lätt på orden). Och vi är för vuxna för att hänga i Ica garaget där dagens ungdomar tydligen har tagit över och regerar. Hade jag varit billist hade jag aldrig parkerat där när dom i princip bor där om kvällarna och gör diverse pubertala saker. Fast man borde kanske gå dit och prova på. Se om man kan träffa lite nytt folk, byta ut dom vännerna man har och börja raka huvudet och se sådär hård ut som högstadieungar gör numera.

Oavsett vad jag, eller någon annan gör åt rastlösheten och de bristande aktiviteterna så är Falun en stad jag tycker om och trivs i. Därför måste jag göra allt för att förlåta den för dess brister och försöka se det ljusa i staden. Och då menar jag inte bara julbelysningen som hänger kvar, som en irritation över Holmgatan. Utan allt det som jag ändå tycker om med min hemstad. Så kom igen Falun – visa mig vad du kan!