På en ledig dag…

En hel ledig dag. Vad gör man av den? Jag somnade alldeles för sent på soffan när jag kom hem från jobbet i morse, och sov fyra timmar i en obekväm ställning. Vaknade till och hade missat ett samtal från Flander. Jag ringde på en gång och det vankades sällskap och social tillställning så det stod härliga till. Och numera när jag bor i Järlinden kan jag inte bara klä på mig och gå rakt ut på gatan och vara på plats. Så jag har blivit en hejare på det där med att skynda mig med både dusch, kläder och smink + transport (antingen buss eller promenad) ner på stan. Så äntligen fick jag träffa pojkarna som jag ser alldeles för sällan. Vi fikade och käkade lite lunch för att senare gå hem till Linus och spela tv-spel. Eller en liten korrigering där, dom spelade tv-spel och jag tittade på. Det är ett märkligt beteende egentligen, att man kan trivas med folk som inte säger något annat än det som är relaterat till hockeymatchen dom spelar för stunden. Men det är för att jag alltid har känt dom, och för att dom alltid är lika bra, oavsett vad som görs eller sägs.

Det har dessutom dykt upp saker i skallen som fick mig att tänka till lite. En smula låg och nedstämd kände jag mig ett tag, och riktigt fascinerad av hur andra människor fungerar. Speciellt människor som inte känner mig överhuvudtaget men som påstår sig veta allt om mig. Jag tänker inte gå in djupare i det hela, det är alldeles för bisarrt och lågt, men en smula humoristiskt samtidigt. Trots att jag ännu en gång har fått smaka på hur det är att vara naiv och blåögd och tro på människor man egentligen borde hålla sig så långt ifrån som möjligt. Ännu en gång känner jag mig oerhört dum och korkad som trodde att det den här gången var annorlunda. Men icke! Som om min bitterhet inte var tillräcklig, så spär det här på ännu mer.

Jag fick dock prata med en bra vän på kvällskvisten. Det kändes bra. Han förstod vad jag sa, och var på ungefär samma humör som mig. Även om det är två skilda historier. Jag inser dock hur dåligt jag har betett mig mot honom och får lite dåligt samvete nästan när jag tänker på det ännu mer. Men han ser nog bakom det hela, och vet att jag kan bättre än det jag har visat honom.

Så i det stora hela har nog dagen varit bra. Jag gillar att spendera mina lediga dagar tillsammans med mina vänner. Det är få saker som får mig att ladda batterierna och får mig att må så bra som dom. Så det är jag evigt tacksam för. Att jag sen har fått lite annat att tänka på, ja det kan jag ta, dagar som dessa.

Klementiner och riskakor

Klockan är 03:37 och just nu är jag sjukt uttråkad. Jag har rensat min jobbmail, det tog nästan 90 minuter, sen råkade jag nog slänga ett par mail som jag kanske borde ha haft kvar. Lösenord och sådana saker…. Jag har spelat alla spel som går att spela på www.spela.se och lyssnat på alldeles för mycket hiphop. Follow him to the end of the desert, Promoe, Missy Elliott och Jay Z är alldeles för bra för att bara placera i en genre som jag egentligen inte har så stor kunskap. Jag vet bara vad som tilltalar mitt öra. Men all denna hiphop har startat det ”rastlösa-ben-syndromet”. När man bara sitter och skakar på benet, utan någon särskild anledning. Det ligger ju i mina gener då pappa Lennart sitter så i princip dygnet runt, men det är ju fortfarande frustrerande

Jag har dessutom ätit två klementiner och resten av riskakorna. Så nu har jag ingenting förrutom snus och vatten att förtära. Jag kan nog inte med ord beskriva hur jag ser fram emot att få sova på nätterna framöver, jobba på dagarna och spendera resten av tiden med vänner, med att flytta, och med att göra allt annat som jag inte kunnat göra den här veckan. Ja, det finns vissa tendenser till att jag är lite gnällig just nu. Men jag är trött, hungrig, och har hiphop damp och borde kanske lyssna på något rockigare för att i alla fall förbättra någonting.

Garh, jag är tokhungrig. Jag vet att i godisautomaten en trappa ner finns det risifrutti och knäckebröd. Men vågar man ta sig en spring ner är frågan. Vi får se vad min hunger säger om en liten stund. Jag har kanske inget val tillslut (Det är nu man kan fråga sig varför jag inte tog med den där smörgåsen jag funderade på en kvart innan jag åkte hemifrån….)