Ett ögonblick av lycka på en buss 253

Jag läste i en bok för längesedan att det vackraste man kan se och uppleva är soluppgången i Paris. Men jag måste säga att soluppgången över Dalälven och Faluskogarna är inte så dum. Tvärtom, det berörde mig ganska mycket och jag kunde inte somna på bussen på väg hem från jobbet imorse, eftersom jag fylldes av någon slags trygghet och nästan eufori över livet och tillvaron. Och det mina vänner, det är inte helt vanligt i tider som dessa.

Nåja, klockan är 16:20 och jag har alldeles nyss vaknat. Och det verkar onekligen som att det blir ett par öl, lite fina vänner och lite bra musik på O´learys ikväll. Men först måste vi göra något åt den molande hungern i magen och det äckligt otvättade håret. Men det känns inte som några omöjliga uppgifter. Jag hör att pappa redan är hemma, så man borde kanske ta sig en tur upp till hans rum och skrika hej, och sen värma på den där korvstroganoffen som väntar på mig. Här i Järlinden äts det inte så mycket korv nämligen, så dom gånger man får äta korv får man passa på. Korv är förmodligen det godaste jag vet. Haha, jag är som en Kicki Danielsson när det gäller korv. Synd bara att korvträdet är så sällsynt så här norrut.